Bakgrund
Typ 1-diabetes är den vanligaste livshotande, obotliga sjukdomen bland barn i Sverige, men man kan insjukna när som helst.
2026 års rapport om Typ 1-diabetes
Rätten till hjälpmedel – en studie i ojämlik vård
Rapporten i korthet
Den moderna insulinpumpen med AID-teknik har blivit livsförändrande för många med typ 1-diabetes. Men alla får inte tillgång till tekniken. Den här rapporten handlar om vilka som får, och vilka som väljs bort. Barndiabetesfonden har analyserat statistik från Nationella diabetesregistret och gjort två egna undersökningar: en patientenkät med ett tusental svarande och en enkät till landets samtliga diabetesmottagningar. Med den här rapporten vill vi belysa orättvisor och öka kunskapen om den komplexa vården för typ 1-diabetes. Alla ska ha rätt till moderna hjälpmedel.
Utbredd åldersdiskriminering i vården för typ 1-diabetes
I förra årets rapport från Barndiabetesfonden sattes för första gången någonsin en samlad prislapp på typ 1-diabetes i Sverige. Den landade på
12,9 miljarder kronor för 2023. Den största enskilda posten var komplikationerna. 4,3 miljarder kronor försvann bort på vård för hjärt- och kärlsjukdom, demens, depression och njursvikt orsakade av typ 1-diabetes.
Vi vet att komplikationer hänger direkt ihop med vilka blodsockervärden en person med typ 1-diabetes lyckas hålla. Forskning visar också att tiden i målvärdet, alltså hur stor del av tiden den lyckas att ha ett stabilt bra blodsocker, har stor betydelse för risken för att utveckla hjärt kärlsjukdomar.
Sambandet är omöjligt att blunda för. Modern medicinteknik som AID-pumpar och kontinuerliga glukosmätare, hjälper generellt personer med typ 1-diabetes att få lägre och jämnare värden. De sänker risken för exakt de komplikationer som driver de största kostnaderna.
Ändå lever tiotusentals svenskar fortfarande ett liv med insulinpennor och ett tiotal injektioner per dygn. En del väljer det själva, somliga vill inte ha teknik fastklistrad på kroppen och andra känner sig tryggare med det som är bekant, men ofta är det för att deras vårdgivare inte föreslår en uppgradering, eller för att de råkar bo i fel region eller har fel ålder. Åldersdiskrimineringen är plågsamt tydlig. Det går inte att förklara med medicinska skäl – bukspottkörteln börjar inte plötsligt fungera bättre vid 18-årsdagen. Det går bara att förklara med en föreställning om att vuxna fortsatt får acceptera bördan av egenvården. Det är inte vård efter behov.
AID-tekniken sköter inte allt arbete. Den kräver fortfarande kunskap, vaksamhet och engagemang. Men det är stor skillnad mellan att beräkna doser
och ta en spruta tio gånger om dagen, och att överlåta basbehandlingen till tekniken.
Den amerikanska expertorganisationen ADA, vars Standards of Care är den internationellt tongivande riktlinjen, slog i 2026 års uppdatering fast att AID-system är den föredragna insulinleveransmetoden för alla med typ 1-diabetes. Krav på att uppfylla särskilda kriterier för att få tillgång till tekniken har tagits bort.
Sverige sitter på samma kunskap, samma teknik och samma kostnadskalkyl. Skillnaden är att vi fortfarande låter 21 regioner bestämma var för sig om
vem som ska få leva det enklare livet, trots att varje krona som inte läggs på hjälpmedel idag kommer tillbaka mångdubblad som följdsjukdomar om tio, tjugo, trettio år.
Den verkliga kostnaden är inte tekniken. Den verkliga kostnaden är att låta bli. Alla med typ 1-diabetes ska kunna få tillgång till den bästa tekniken.
Karolina Janson,
generalsekreterare Barndiabetesfonden
Läs utvalda delar av rapporten
Undersökning
Enligt studier ger AID-teknik bättre vård och livskvalitet för många med typ 1-diabetes, men alla får inte tillgång till den.
Reportage
Tekniken och resultaten finns. Ändå avgör postnummer, ålder och vilken sjuksköterska du hamnar hos om du får tillgång till AID-teknik.
Det här har vi sett
- Sex av tio vuxna med typ 1-diabetes tar fortfarande insulin med spruta. Andelen som får tillgång till modern insulinpump skiljer mycket mellan olika regioner och mottagningar.
- Åldern avgör. Bland barn har 88 procent pump. Bland vuxna över 65 år är det 16 procent. Över 80 år är det försumbart få.
- Vården säger att patienten väljer själv. Patienterna känner inte igen sig. 97 procent av mottagningarna säger sig aktivt uppmuntra till bättre teknik. Bara 36 procent av patienterna har upplevt att alternativ ens diskuteras.
- ”För bra värden” används som skäl att neka. Den vanligaste anledningen att nekas modern teknik är att patienten redan når sina behandlingsmål, trots att forskningen visar att skador uppstår även vid dagens målvärden. Tekniken bidrar dessutom till bättre livskvalitet.