Bakgrund

2026 års rapport om typ 1-diabetes

Behandlingen kräver ständigt fokus

Typ 1-diabetes kräver insulinbehandling och blodsockerkontroll dygnet runt. Målet är att hålla blodsockret så mycket tid som möjligt i målområdet, mellan 4 och 8 mmol/l. Det är svårt att uppnå i praktiken. Behovet av insulin varierar ständigt och påverkas av faktorer som mat, fysisk aktivitet, stress, hormoner och sjukdom. Det innebär att doser måste justeras kontinuerligt, ofta flera gånger varje dag och natt.

Vården för typ 1-diabetes räknas som den mest avancerade medicinska behandling som sker utanför sjukhus. Den som lever med sjukdomen behöver fatta mängder av beslut dagligen för att undvika både lågt och högt blodsocker. Modern teknik gör behand­lingen enklare, men den är fortfarande krävande och innebär ett stort egenansvar.

Friskare blodsocker bättre för alla

En långsiktig sänkning av långtidsblodsockret ger betydande hälsovinster vid typ 1-diabetes, oavsett var man startar. Den som levt med höga värden i decennier har mycket att vinna även om kroppen har tagit skada. Den som redan är välbehandlad mår ännu bättre av att komma närmare friska blodsockervärden. Den moderna tekniken gör det möjligt att leva ett friskare liv.

Bättre blodsockerkontroll ger

För dem som länge haft höga värden:

  • Risken för skador på näthinnorna minskar med omkring 76 procent och för njurskada med ungefär 50 procent när HbA1c går från 75 till 53 mmol/mol.
  • En period av god kontroll efter år av dålig kontroll bromsar fortsatt skadeutveckling och har bestående effekt över decennier.

För dem som redan ligger någorlunda bra till – när HbA1c sänks ytterligare:

  • Varje sänkning av HbA1c med 11 mmol/mol innebär 30 procents lägre risk för dödlig eller icke-dödlig kranskärlssjukdom och 25 procents lägre risk för hjärt-kärlsjukdom totalt.

För alla — när AID ersätter pump eller insulinpenna utan automatisk reglering:

  • Bättre sömn eftersom pumpen reglerar blodsockret automatiskt på natten och larmen tystnar
  • Mindre oro för låga blodsocker – andelen med försämrad hypoglykemikänning sjönk från 16,6 till 9,2 procent efter övergång till AID5
  • Lägre psykisk belastning – andelen med betydande ”diabetes distress” sjönk från 67 till 23 procent
  • 94,5 procent av användarna uppger att AID har haft positiv effekt på deras livskvalitet

Fördjupning:

När utgångsläget är högt blir vinsterna störst

För den som länge legat högt är effekten dramatisk. Deltagarna i en brittisk studie sänkte sitt HbA1c med i snitt 14 mmol/mol, från 79 till 65 när de började använda AID-system. Tidigare forskning visar att en sådan sänkning motsvarar en kraftig minskning av risken för både ögon- och njurskador. Även den som redan utvecklat komplikationer efter många år med dålig kontroll tjänar på att sänka HbA1c. Skyddet från en period med bra värden sitter kvar i decennier.

Från skaplig till bra kontroll: hjärtat tjänar mest

Den som redan ligger någorlunda bra till har också mycket att hämta. Studier visar att personer i denna grupp som går från traditionell pump till AID ofta sänker sitt HbA1c med ytterligare omkring 4 mmol/mol. Det är den uthålliga kontrollen som ger de stora vinsterna för hjärta och blodkärl.

Redan i mål – och ändå mer att vinna

För dem som redan ligger i målområdet finns ändå hälsovinster. AID gör det möjligt att hålla låga värden utan att öka risken för farligt lågt blodsocker, vilket är den svåraste balansgången vid behandling med insulinpenna. Det finns också skäl att sträva längre ner än till dagens rekommenderade målvärde. Studier har visat påverkan på blodkärlen trots hbA1c på 48 mmol/mol. Inom forskningen diskuteras därför om målet bör sänkas, eftersom kroppen mår bäst, både på kort och lång sikt, i det friska området under 40 mmol/mol.

Behandlingsmål vid typ 1-diabetes

Behandlingen av typ 1-diabetes styrs av nationella och internationella riktlinjer som gemensamt definierar vilka glukosvärden patienten bör sträva efter. Målen är inte godtyckliga. De bygger på decennier av forskning om sambandet mellan blodsocker och komplikationer, och anpassas efter ålder och livs-situation.

Barn och ungdomar

HbA1c 45-48 mmol/mol. Det lägre målet motiveras av att barn har hela livet framför sig och att varje år med förhöjt blodsocker ökar risken för senkomplikationer.

Vuxna

HbA1c 45–52 mmol/mol. Den övre gränsen är satt eftersom behandling kring denna nivå kraftigt minskar risken för de vanligaste följdsjukdomarna på ögon, njurar och nerver.

Tid i målområde

Möjligheten till kontinuerlig blodsockermätning har gett vården ett nytt mål. Minst 70 procent av tiden ska patienten ligga inom 3,9–10 mmol/L enligt internationell konsensus. HbA1c fångar bara ett medelvärde och säger ingenting om hur mycket blodsockret varierar.

MTP-rådet och 58-gränsen

Regionerna riskerar att begränsa AID-tekniken till dem med sämst kontroll. Det vore att straffa dem som lägger ner mest arbete på sin egenvård och ett steg bakåt för den svenska typ 1-diabetesvården.

Medicintekniska Produktrådet (MTP-rådet) vid Sveriges Kommuner och Regioner arbetar just nu med en nationell rekommendation för förskrivning av AID-teknik vid typ 1-diabetes. Rekommendationen kommer att vara vägledande för hur regionerna förskriver tekniken. Utgångspunkten i arbetet är att AID i första hand ska vara aktuellt för personer med ett HbA1c över 58 mmol/mol, alltså bara de som ligger sämst till i sina blodsockervärden. Det är ett resonemang som väcker stark kritik.

Man kan inte bara titta på långtidsblodsocker, man måste ha personliga mål också. Hur ser situationen ut? Hur påverkar sjukdomen livet? En generell gräns låter väldigt defensiv för 2026

– Jarl Hellman, överläkare och vuxendiabetolog vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Hälsoekonomi på fel tidshorisont

Kostnaden för diabeteshjälpmedel har stuckit iväg det senaste decenniet, vilket gör politiker och förvaltningar nervösa. Prob­lemet är att vinsterna med AID sällan syns på en mottagnings årsbudget. De återkommer i form av färre akuta händelser, färre sjukhusinläggningar och färre senkomplikationer, besparingar som hamnar på andra ställen i systemet och på längre sikt.

Livskvalitetsförbättringarna är också svåra att beräkna. För den enskilda kliniken syns bara minussiffran. Jarl Hellman menar att de beräkningar som ligger till grund för MTP-rådets rekommendationer är ofullständiga. “En del nyare studier som är väldigt välgjorda har man inte med i underlaget. Det är klent underlag på hälsoekonomi. Det vore ett stort steg bakåt om bara de som ligger över 58 skulle få tillgång, säger han.

Pumpen som tänker själv

Ny teknik förändrar livet för personer med typ 1-diabetes

AID-tekniken har på några år förändrat behandlingen av typ 1-diabetes i grunden. Nästan alla insulinpumpar i Sverige har idag ett system som självständigt anpassar insulindosen utifrån blodsockret och under året väntas den första helautomatiska pumpen kunna förskrivas i Sverige. “Tekniken är en revolution” säger Jarl Hellman, vuxendiabetolog vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och ordförande för Svensk förening för diabetologi.

Automatiserad insulintillförsel

AID står för Automated Insulin Delivery, alltså automatiserad insulintillförsel. En glukosmätare på kroppen läser av blodsockret och en pump med inbyggd algoritm, ofta kopplad till en mobilapp, räknar ut och tillför insulin med några minuters mellanrum.

Sedan några år finns de hybrida AID-systemen i Sverige. Pumpen sköter basinsulinet under dygnet och gasar och bromsar insulintillförseln för att nå målvärdet, men användaren tar fortfarande själv insulin vid mål-tider och justerar för aktivitet.

Bättre kontroll och sömn

Lika bra som en fungerande bukspottkörtel är AID inte ännu. Men tekniken ger statistiskt bättre blodsockervärden och minskar radikalt arbetsinsatsen för den krävande egenvården. Många som har haft typ 1-diabetes länge upplever en stor förbättring av livskvaliteten.

Livskvaliteten i att slippa att vakna av låga blodsocker på natten, eller att slippa oroa sig för lågt blodsocker vid ett olämpligt tillfälle, är svår att översätta till en post i en regionbudget. Men de mätbara effekterna är också tydliga. En ny svensk registerstudie visar att medel-HbA1c bland vuxna med typ 1-diabetes har sjunkit från 65 mmol/ mol år 2014 till 57 mmol/mol år 2024. Det är en mycket stor förändring som främst tillskrivs införandet av CGM och AID-systemen. Andra studier pekar i samma riktning.

Att få sova på nätterna utan att bli störd är det alla mina patienter lyfter fram som den största förändringen.

– Jarl Hellman, vuxendiabetolog vid Akademiska sjukhuset i Uppsala

Slutna system på ingång

Nästa tekniska steg är de helt slutna systemen, closed loop, som inte kräver något alls av användaren. Under våren fick det första systemet godkänt för förskrivning i Sverige. Closed loop reagerar mest reaktivt och håller ännu inte blodsockret lika perfekt i målområdet som ett välfungerande och välskött hybridsystem, men för många betyder det en stor lättnad i vardagen. Ingen kolhydraträkning, inga insulin­doser att glömma.

Andra helt slutna system är på väg. Dubbelhormonpumpar som levererar både insulin och glukagon – ett hormon som höjer blodsockret – och därmed minskar risken för låga värden ytterligare, är under utveckling.

Den första helautomatiska pumpen är på väg ut kommersiellt under det här året. Den kommer också att kunna användas halvautomatiskt om man vill det.

– Jarl Hellman, vuxendiabetolog vid Akademiska sjukhuset i Uppsala

Fler har nytta av systemen

Pumpar och CGM har historiskt prioriterats till barn och ungdomar, vilket är rimligt. Men förbättringen av behandlingsresultaten är paradoxalt nog bättre hos vuxna än hos unga, och allra bäst hos medelålders och lite äldre. I Sverige finns det troligen ett stort antal vuxna och äldre med typ 1-diabetes som skulle ha mycket att vinna på AID, men som aldrig ens har erbjudits insulinpump.

Det finns inget i kroppen som gör typ 1-diabetes svårare att behandla med åren, framhåller Jarl Hellman. Det som kan förändra förutsättningarna är mentala funktioner. AID-pumpar kräver att användaren själv kan hantera tekniken, byta sensorer och pump infusion, agera vid larm och förstå hur systemet fungerar. Även om det utesluter en del äldre tror Jarl Hellman att långt fler kan ha nytta av tekniken än de som har den i dag. “Tekniken kan absolut nå ut till en bredare målgrupp. Fler kan ha nytta av pump än tidigare” säger han.

Fler delar av rapporten