Över 40 procent drabbade: Forskning varnar för utbredda hudproblem av diabetesteknik

Drygt 40 procent av alla vuxna med typ 1-diabetes som använder CGM eller insulinpump har drabbats av hudutslag orsakade av sina hjälpmedel. Det visar en avhandling från Lunds universitet som avslöjar en utbredd men ofta dold biverkning av den moderna diabetestekniken. Trots att nästan varannan användare upplever besvär, har färre än fem procent blivit utredda med lapptest hos hudspecialist.
Den tekniska utvecklingen med kontinuerlig glukosmätning (CGM) och patchpumpar har dramatiskt förbättrat livskvaliteten och blodsockerkontrollen för personer med typ 1-diabetes. Men för en stor grupp användare innebär klistret som håller produkterna på plats en risk att utveckla kliande eksem och vätskande sår.

Dolda ämnen bakom allergivåg

Ett centralt problem som belyses i avhandlingen, som är gjord av Josefin Ulriksdotter vid Lunds universitet, är att patienterna inte har rätt att få veta vad de klistrar mot huden dygnet runt. En hudkräm, en hårfärg eller ett rengöringsmedel måste enligt EU:s kosmetikaförordning ha en fullständig innehållsförteckning enligt internationell standard. En sensor som sitter på samma hud i fjorton dygn i sträck behöver det inte.
Anledningen ligger i hur EU:s medicintekniska regelverk är konstruerat. Förordningen om medicintekniska produkter ställer höga krav på säkerhet och prestanda, men reglerar innehållsdeklaration med en helt annan logik. Tillverkare måste deklarera vissa ämneskategorier – framför allt cancerframkallande, mutagena och hormonstörande ämnen – först när halten överstiger 0,1 viktprocent. Kraven är dessutom formulerade så att de i första hand träffar invasiva produkter och produkter i kontakt med kroppsvätskor som går tillbaka kroppen, inte långvarig hudkontakt. Resultatet är att en sensor eller pump kan vara fullt CE-märkt och godkänd utan att vare sig patient eller behandlande läkare har möjlighet att ta reda på vilka ämnen som finns i limmet.

Krav på nya regler

Logiken bakom regelverket är att medicintekniska produkter ska bedömas som helheter genom riskanalys och klinisk utvärdering, inte ingrediens för ingrediens som en kräm. Det fungerar för en höftledsprotes men fungerar sämre för en klisterlapp som bärs mot huden i åratal. När en kontaktallergi väl uppstått behöver hudläkaren veta exakt vad patienten har exponerats för, och då räcker det inte att produkten i stort är godkänd. European Society of Contact Dermatitis har sedan flera år drivit kravet att regelverket ska kompletteras med en fullständig innehållsmärkning motsvarande den som gäller kosmetika, hittills utan framgång.

Genom ett avancerat kemiskt detektivarbete med gaskromatografi-masspektrometri (GC-MS) har forskarlaget i Malmö lyckats identifiera de dolda allergenen. Bland de främsta bovarna finns olika typer av akrylater, särskilt isobornylakrylat (IBOA) och N,N-dimetylakrylamid (DMAA), men även isocyanater och antioxidanter. Av de användare som drabbats av utslag visade sig nästan 30 procent ha en konstaterad kontaktallergi mot något av dessa ämnen.

Innehåll ändras utan förvarning

Avhandlingen berör också ännu en osäkerhet för patienterna. Innehållet i en produkt kan nämligen ändras mellan olika batcher utan att vården eller användaren behöver informeras. I avhandlingen beskrivs hur man i en insulinpump hittade det nya allergenet dipropylenglykoldiakrylat (DPGDA) i vissa exemplar, medan andra exemplar av samma modell innehöll helt andra ämnen.
När en kontaktallergi väl har utvecklats är den livslång, och reaktionen kan triggas av liknande ämnen i vardagsprodukter som nagellack, lim eller målarfärg.
Tvingas överge livsviktig teknik
För många blir problemen så svåra att de tvingas byta mätare oftare än rekommenderat eller helt sluta använda den teknik som är avgörande för deras hälsa. Bland användare av vissa system tvingades upp till 18 procent avbryta behandlingen på grund av huden.

Krav på hårdare reglering

Avhandlingen landar i ett tydligt budskap till både myndigheter och industri.
• Krav på innehållsdeklaration:Det är orimligt att patienter inte får veta vad de har klistrat mot huden dygnet runt.
• Bättre kliniska rutiner:Alla patienter med återkommande utslag under sina sensorer eller pumpar måste remitteras för specialiserad allergiutredning med lapptest.
• Rapportering: Både vården och patienter måste bli bättre på att anmäla biverkningar till Läkemedelsverket för att ge en rättvisande bild av problemets omfattning.

Källa:S kin rash and contact allergy in continuous glucose monitor and insulin pump users, Josefin Ulriksdotter, Lunds universitet 2026