Starta insamling Ge en gåva Ikon förstoringsglasSök
Starta insamling Ge en gåva
Ikon förstoringsglasSök
Starta insamling Ge en gåva
Starta insamling Ge en gåva
Publicerad: 2026-08-26
Senast uppdaterad: 2026-08-26

Kampen om kosten — om forskning, dieter och behandlingsstrategier


Få ämnen väcker så starka känslor som kost. Det har blivit en debatt som
rör identitet, livskvalitet och etik. För den som lever med typ 1-diabetes är
kosten dessutom en central del i behandlingen. Och forskningen visar att
även om vi reagerar olika på vissa livsmedel, äter de flesta med
typ 1-diabetes ganska liknande.

Diskussioner om mat vid typ 1-diabetes handlar i dag om betydligt mer än bara gram kolhydrater och enheter insulin. Den tekniska utvecklingen med avancerade insulinpumpar och sensorer har gett helt andra möjligheter att jaga det perfekta blodsockret. Och även om tekniken har revolutionerat vardagen, når fortfarande många av de som lever med typ 1-diabetes inte behandlingsmålen.
Tillgången till blodsockerdata har skapat kontroverser där patienters egna erfarenheter av avvikande dieter kan krocka med vårdens försiktighet och krav på vetenskaplig evidens.

Mindre kolhydrater och DANCE-studien

För vuxna med typ 1-diabetes har diskussionen länge handlat om hur man kan tämja blodsockret genom att skruva på innehållet i maten. Många har valt att i olika mängd minska på kolhydraterna. Afroditi Barouti, medicine doktor och dietist vid Centrum för Diabetes i Region Stockholm, har genomfört DANCE-studien, den hittills största svenska studien där lågkolhydratkost undersökts. Under sex månader undersökte hon hur olika mängder kolhydrater påverkar kroppen på ett hundratal vuxna deltagare med typ 1-diabetes. Deltagarna lottades in i tre grupper:

  1. Traditionell kost: 50–60 procent av energin från kolhydrater (likt den allmänna rekommendationen).
  2. Måttlig lågkolhydratkost: 30–40 procent kolhydrater.
  3. Strikt lågkolhydratkost: 15–20 procent kolhydrater, men aldrig under 50 gram per dag för att undvika att kosten blir ketogen.

    Ingen av deltagarna fick äta ketogen kost/LCHF, eftersom den kan vara förknippad med risker för personer med typ 1-diabetes. Senare i år presenteras hela studien, men de preliminära resultaten visar att de som drog ner på kolhydraterna fick betydligt jämnare blodsocker. Deras TiR (tiden de låg inom målområdet) ökade med 12 procent jämfört med dem som åt traditionell kost.
    Framför allt blev det färre toppar med högt blodsocker, förklarar Afroditi
    Barouti.

    – Det är en viktig förbättring eftersom höga värden över tid ökar risken för skador på kroppen, säger hon.

Fettet spelar roll – välj från växtriket

Många studier har tidigare fastslagit att minskad mängd energi från kolhydrater inte är hälsosamt. Sarah B Seidelmans omfattande metastudie på forskning på
friska personer, Dietary carbohydrate intake and mortality, fastslog att både
högt och lågt kolhydratintag kunde förknippas med ökad dödlighet. Minst risk
att dö fanns hos dem som fick 50–55 procent av sin energi från kolhydrater.

Slutsatsen var att de som åt lågkolhydratkost ofta ersatte kolhydraterna med kött och animaliskt fett, vilket ökade riskerna för sjukdom. I DANCE-studien har mycket fokus lagts på vilken typ av fett och protein som ska ersätta den minskade mängden kolhydrater.

– Vi rekommenderade mycket omättade fetter som olivolja, nötter, frön och avokado, Det är viktigt att fettet har bra kvalitet för att minska risken för att det ”onda” kolesterolet, LDL, stiger, säger Afroditi Barouti.


I hennes preliminära resultat syntes inga negativa effekter på blodfetterna
efter tre månader, och ingen av deltagarna drabbades av syraförgiftning
(ketoacidos). En sak som Afroditi Barouti lyfter fram är hur svårt deltagarna hade att följa sina dieter. Det visade sig vara svårt att hålla den strikta dieten i vardagen; bara hälften i den traditionella gruppen och 40 procent i strikt lågkolhydratgruppen lyckades följa dieten fullt ut. Måttlig lågkolhydratkost var betydligt enklare för folk att hålla. Andra studier har också visat att det är ungefär den kost de flesta med typ 1-diabetes i praktiken väljer att äta.

Myten om den stora skillnaden

En vanlig uppfattning är att det är stora skillnader mellan olika kostregimer, men den praktiska skillnaden mellan Livsmedelsverkets råd och måttlig lågkolhydratkost
är marginell. Livsmedelsverket anger 45 procent av näringen från kolhydrater
som lägsta gräns. En måttlig lågkolhydratkost räknas ofta som upp till 44
procent. Elisabeth Jelleryd, som forskar på barn och kost på Karolinska universitetet, tycker att nyanseringen är bra.

– Det är en jätteviktig poäng att det egentligen inte är så stor skillnad på vad som rekommenderas och vad som anses vara måttligt Många barn ligger till exempel naturligt runt 40–50 procent utan att det är något extremt. Och i stort sett alla personer med typ 1-diabetes hamnar där naturligt, säger Elisabeth Jelleryd.

Afroditi Barouti såg samma sak i sin studie: när deltagarna kom till kliniken första gången åt de flesta redan runt 41 procent kolhydrater. För många av dem innebar faktiskt den ”traditionella” kosten att de var tvungna att börja äta mer kolhydrater än de var vana vid.

Vegansk kost överraskade

Men det är inte bara mängden kolhydrater som påverkar. I en av de få studier som finns av typ 1-diabetes och vegansk kost (Kahleova et al. 2024) undersöktes effekten av vegansk kost med mycket lite fett. Deltagarna skulle helt undvika animaliska produkter, de fick äta obegränsat med kolhydrater, men endast 10 procent av energin fick komma från fett. Den veganska, fettsnåla kosten visade sig öka insulinkänsligheten drastiskt och sänka insulinbehovet med 28 procent. Den minskade mängden fett i cellerna ansågs vara orsaken. Blodsockret blev jämnare, och kosten gav en högre mättnadskänsla hos deltagarna jämfört med kontrollgruppen. Deltagarna gick dessutom ner i snitt fem kilo i vikt under den 12 veckor långa studien och förbättrade flera andra hälsomarkörer som sänkt LDL-kolesterol och bättre njurhälsa.

Ingen självklar vinnare i metastudier

Så vilken kost är bäst för personer med typ 1-diabetes? Svaret är att det varierar.
Förra året publicerades en metastudie Dietary Patterns for Weight and Glycemic Management in Persons With Type 1 Diabetes i Oxford university press. Deras
slutsats var att ingen diet – vare sig lågkolhydrat, medelhavskost eller vegansk
kost – hittills bevisat sänker långtidsblodsockret (HbA1c) mer än någon annan
i långa, kontrollerade studier. En ännu mer omfattande metaanalys publicerades i eClinical Medicine förra året. Effects of different dietary patterns on glucose
management in type 1 diabetes av Zeng et al. Där drogs slutsatsen att flera sätt att äta kan funka, men att fiberrik kost tillsammans med restriktion av snabba kolhydratkällor, som socker och processade kolhydrater är bäst på att sänka långtidsblodsockret. Afroditi Barouti poängterar att det finns flera sätt för vuxna att få god blodsockerkontroll.

– Det finns evidensbaserade principer som kan uppnås inom flera olika kostmönster till exempel medelhavskost, vegetarisk kost eller lågkolhydratkost.
Det beror på individ och preferenser, säger hon.

Annorlunda för barn

För barn med typ 1-diabetes ändras spelreglerna drastiskt. Hos barn handlar det inte om att optimera kurvor till varje pris, utan om att barnet ska växa och
utvecklas normalt. Elisabeth Jelleryd, dietist och forskare vid Karolinska Institutet, har varit med och skrivit de internationella riktlinjerna för barn (ISPAD 2022). I dem betonas vikten av att kosten anpassas efter barnets preferenser och sammanhang. Bra blodsocker inte är det enda som räknas.

– Barn med typ 1-diabetes har samma behov av näring som alla andra barn. Det finns kost som är nyttig fastän den inte är optimal för blodsockret, och det finns onyttig mat som ger väldigt fina kurvor, säger Elisabeth Jelleryd.


Enligt riktlinjerna bör 45–65 procent av energin komma från kolhydrater för barn med typ 1-diabetes, 20–35 procent från fett och 10–20 procent från protein.
En period fanns det en trend med lågkolhydratskost bland barn, men Elisabeth
Jelleryd upplever att allt färre föräldrar sätter sina barn på väldigt strikta dieter.
De flesta familjer landar i ett mer nyanserat förhållningssätt med tiden. Hon
tycker också att vården har blivit bättre på att möta de familjer som vill äta restriktivt på olika sätt.

– Vi försöker ta en diskussion om vad som är en rimlig nivå, i stället för att
bara förbjuda. Samtidigt måste vi ju som dietister också varna för de hälsoeffekter som kanske inte syns nu men om 20 eller 30 år, säger hon.


Samtidigt förstår Elisabeth Jelleryd föräldrarnas drivkraft. Möjligheten att följa barnets blodsocker i mobilen minut för minut upplevs av många som ett betyg på föräldraskapet.

– Det blir en ångest för föräldrarna när siffrorna på sensorn blir höga, säger hon. Men man måste panorera ut och titta på helheten. Restriktioner och förbud är inte bra. Det handlar också om förhållningssättet till mat. Ett högt blodsocker då och då förstör inte framtiden, men en för strikt kost kan få allvarliga konsekvenser

Fallstudier avskräcker

Barn och ungdomar behöver kolhydrater för sin tillväxt, även om det tycks variera exakt hur mycket kolhydrater de behöver. De behöver också kunna ta tillräckligt med insulin, som är ett avgörande hormon, för att utvecklas rätt. Insulinet krävs för att levern ska kunna tillverka tillväxtfaktorer som får skelettet att växa. Det finns en rad fallstudier av barn med typ 1-diabetes som i princip slutat växa när föräldrarna dragit ner kolhydraterna till ett minimum för att få jämna blodsockerkurvor.
I en japansk studie (Kawashima et al, 2024) beskrivs till exempel en flicka i förskoleåldern vars längdtillväxt nästan helt hade stannat av. Hennes blodsocker låg perfekt, men hennes kropp svalt på cellnivå. Först när hon fick börja äta kolhydrater och därmed kunde ta de insulindoser hennes kropp behövde tog tillväxten fart igen.

Struktur och noggrannhet viktigare än förbud

Forskningen har däremot hittat en annan viktig faktor för barns blodsockerkontroll:
fasta rutiner. En australiensisk studie (Seckold et al. 2019) visade att småbarn som småäter har betydligt sämre blodsocker än de som äter på fasta tider. Den avgörande skillnaden konstaterades vara att barnen med fasta tider i större utsträckning fick sitt insulin innan de började äta och därmed bättre matchade mat och insulin. 95 procent av de barn som uppnådde behandlingsmålen fick sitt insulin innan maten. Också hos vuxna är insulinets dos och timing viktig. Inte minst är det viktigt att också räkna in insulinbehov från andra källor än kolhydrater. Flera studier har visat att en måltid som innehåller mer än 40 gram fett kan kräva 30-35 procents mer insulin eftersom fettet gör att insulinkänsligheten påverkas. I studien om vegansk kost konstaterades att fett som tillsatts i maten påverkade behovet av
insulin upp till 18 timmar.

Framtiden är individuell

Ingen kost tycks vara perfekt för alla. Forskning från bland annat Israel har visat att två personer kan reagera helt olika på exakt samma livsmedel. Den ena får en sockerchock av en banan, medan den andras blodsocker knappt rör sig – trots att bananen innehåller samma mängd kolhydrater för båda. Så allt mer forskning görs inom precisionsnutrition – alltså hur enskilda individer ska äta för att optimera
sin hälsa. Skillnaden i blodsockersvar på olika livsmedel har flera orsaker. Genetik, hur mycket vi sover, hur vi tränar och framför allt – vårt tarmmikrobiom, alltså vilken bakterieflora vi har i mage och tarmar. Ju mer forskningen förstår hur dessa
samverkar desto större blir möjligheterna att hålla ett jämnt blodsocker. I stället för dagens metod för insulindosering, som kolhydratsräkning, kommer de individuella
förutsättningarna kunna bearbetas av artificiell intelligens och förutsäga hur blodsockret kommer att reagera mer exakt. Då kommer det bli enklare att leva
med typ 1-diabetes.

Relaterade artiklar