Långt kvar till robust system

Det händer mycket med hälso- och sjukvårdens beredskap nu. Den 1 januari 2026 började nya regler gälla, och från den 1 januari 2027 blir regioner och kommuner skyldiga att hålla lager av sjukvårdsprodukter. Ett robust system är ändå en bit bort.

Det blev tydligt för allmänheten under pandemin. En lastbil som körde av vägen i Ungern ledde till flera månaders försenade leveranser av läkemedel i Sverige. Ett rebellöverfall av en båttransport i Afrika ledde till brist på injektionsnålar, och i Norge gjorde översvämningar det omöjligt att komma fram med medicintekniska hjälpmedel till vissa delar av landet. Systemet där läkemedel och sjukvårdsprodukter levererades “just in time”, där varje led i kedjan hade så liten marginal som möjligt för att undvika kostnader för lagerhållning, var för skört när samhället utsattes för påfrestningar utöver det vanliga. Plötsligt visste alla att Sverige var sårbart och samhällets arbete med beredskap inför kris och krig tog fart.

Du själv: en månads förbrukning hemma

Myndigheten för civilt försvar, MCF, uppmanar alla som får medicin eller förbrukningsartiklar utskrivna av vården att ha hemma så att det räcker en hel månad. Rådet gäller både läkemedel och hjälpmedel.

Det krävs lite tid för att bygga upp ett lager. Ett uttag på recept får expedieras först när två tredjedelar av tiden har gått sedan det förra. Marginalen växer alltså långsamt, och bara om du hämtar ut så tidigt du får. Prata med din mottagning om hur dina recept är skrivna. Insulin och förbrukningsartiklar för egenkontroll kostar dig ingenting.

Med medicintekniska hjälpmedel kan det vara svårare. Regionerna bestämmer hur ofta pumpar och CGM får beställas, och ofta tillåts inte nya uttag förrän de tidigare nästan har använts slut. Produkterna är dyra, och regionerna vill undvika att hjälpmedel läggs på lager och sedan kasseras utan att användas när nya modeller kommer.

Så fungerar försörjningen av insulin

För den som är beroende av insulin är Sverige en relativt bra plats att befinna sig på vid händelse av kris. Mer än hälften av allt insulin i världen tillverkas i vårt närområde, i Novo Nordisks fabrik i danska Kalundborg. Företaget är av säkerhetsskäl knapphändigt med vilken beredskap man har, men uppger att det finns både reservlager och en krisplan för hur produktionen ska startas upp igen om något skulle hända med anläggningen.

Att produktionen är koncentrerad till få tillverkare har också en baksida. När efterfrågan ökar snabbare än fabrikerna hinner med uppstår brist. Under 2026 har till exempel tillgången på Insulin lispro från Sanofi minskat, och leveranserna efter 2026 är osäkra. Vården har rekommenderats att gå över till andra snabbverkande insuliner.

Från fabrik till apotek

Insulin når patienter via en mängd apotek. Sedan avregleringen av apoteksmarknaden 2009 finns inga krav på att apoteken ska hålla ett beredskapslager. De ska anpassa lagret efter kundernas behov och kunna få fram läkemedel så snart de kan. När allt fungerar levereras de oftast till nästa vardag. Eftersom det är dyrt att hålla lager löser apoteken det genom att beställa från någon av Sveriges två stora läkemedelsdistributörer, Tamro eller Oriola. Inte heller där finns några krav på lagerhållning, men de brukar ha ungefär tre månaders förbrukning av de flesta läkemedel, enligt Sveriges apoteksförening.

Om ett läkemedel håller på att ta slut

Om ett läkemedelsföretag väntas få brist på ett insulin, ska de anmäla det till Läkemedelsverket så snart som möjligt, allra senast två månader i förväg. Sedan 2023 kan Läkemedelsverket ta ut en sanktionsavgift av företag som låter bli. Myndigheten utreder orsakerna, informerar vården och publicerar löpande information på sin hemsida. Den kan också besluta om licens för jämförbara läkemedel när ett godkänt alternativ saknas. Läkemedelsverket har dock inget ansvar för inköp eller lagerhållning.

Vilka beredskapskrav som ska gälla för apotek utreds nu. Förslagen redovisas den 30 november 2026.

Så fungerar försörjningen av medicintekniska produkter

Till medicintekniska hjälpmedel räknas pump, tillbehör, sensor, blodsockermätare, teststickor, lansetter och så vidare. Det finns ingen instans som har skyldighet att lagerhålla dessa. Lagren regionerna bygger upp ska endast kunna försörja deras egen verksamhet.

Produkterna når patienten på två vägar. Pumpar, sensorer, mätare och pennor upphandlas av regionen och lämnas ut därifrån. Teststickor, lansetter, sprutor och kanyler är förbrukningsartiklar inom läkemedelsförmånen, som förskrivs och hämtas ut på apotek. Båda vägarna är kostnadsfria för den som lever med typ 1-diabetes.

Regionerna upphandlar, men ställer inga lagerkrav

I regionernas upphandlingar ställs krav på att företagen ska kunna leverera produkterna inom två till fem dagar, men inga krav på lagerhållning. Hos de svenska distributörerna finns på sin höjd några veckors förbrukning, enligt branschen. Regionernas upphandlingar ställer heller inte krav på att hjälpmedlen ska kunna användas utan internet. Många kan användas ändå, men undersök vad som gäller för just de produkter du använder.

Ansvaret på nationell nivå

Det finns i dag inget nationellt register över vilka företag som tillhandahåller vilka medicintekniska hjälpmedel, och ingen skyldighet för leverantörerna att anmäla en väntad brist.

Läkemedelsverket och E-hälsomyndigheten har i uppdrag att kartlägga läget kring medicintekniska hjälpmedel. Uppdraget ska slutredovisas i oktober 2027.

De nya reglerna om lagerhållning

Regionerna har sedan länge ansvar för att hålla lager på ett sätt som gör att hälso- och sjukvården fungerar i händelse av kris eller krig. Det var länge inte prioriterat, men de senaste åren har kraven skärpts.

Från den 1 januari 2027 är regioner och kommuner skyldiga att hålla lager för sjukvårdsprodukter, det vill säga läkemedel, medicintekniska produkter, livsmedel för speciella medicinska behov och skyddsutrustning. Socialstyrelsen har föreslagit att lagret ska motsvara en månads normalförbrukning och hållas i omsättningslager, alltså använda varorna löpande i verksamheten så att de inte blir för gamla. Regeringen väntas besluta om föreskrifterna under året. Regionerna fick 743 miljoner kronor och kommunerna 72 miljoner för 2026 för att påbörja en uppbyggnad av lager.

Skyldigheten gäller dock bara det som vården själv använder i sin egen verksamhet. Sjukvårdsprodukter som förskrivs till enskilda patienter och hämtas ut på apotek ingår inte. Insulin och hjälpmedel som skrivs ut till dig personligen omfattas alltså inte av de lager som nu byggs upp.

Lagerhållningen styrs alltså av hur produkten beställs, inte vad det är för produkt. Kanyler är ett exempel. Från 2027 ska regionen ha en månads förbrukning på lager till sin egen verksamhet, medan de kanyler som förskrivs för att kunna ta insulin med penna står utanför. Flera regioner och SKR har i remissbehandlingen efterlyst en riskanalys av undantaget. Barndiabetesfonden driver på för att det ska ses över.

Staten samordnar, men bestämmer inte

Svensk krisberedskap bygger på att den som ansvarar för en verksamhet i vardagen gör det också i kris. Ingen tar över. Socialstyrelsen samordnar och driver på, men kan varken ålägga en region att fylla sina lager eller ett företag att tillverka mer.

Tillsynen är fördelad på motsvarande sätt. Läkemedelsverket har tillsyn över tillverkare, partihandlare och apotek, IVO har tillsyn över vården och Riksrevisionen granskar myndigheterna. Tillsyn är granskning i efterhand, och någon löpande nationell uppföljning av om lagren faktiskt fylls finns inte.

Inom EU förhandlas Critical Medicines Act, som bland annat ska ställa krav på leveranssäkerhet vid upphandling av kritiska läkemedel och göra det lättare för medlemsländerna att hjälpa varandra vid brist. Rådet och Europaparlamentet enades preliminärt i maj 2026, men förordningen är ännu inte antagen.

Från ”just in time” till lager i alla led

Sverige hade en gång stora beredskapslager. Socialstyrelsen förfogade över lager av läkemedel och sjukvårdsmateriel som byggdes upp mot hotbilden under 1980- och 1990-talen. När Kalla kriget tog slut och hotbilden förändrades avvecklades de stegvis under 1990- och 2000-talen, med motiveringen att krig inte längre bedömdes som ett hot mot Sverige och att landstingen själva skulle ha beredskap för allvarliga händelser.

Fram till 2009 styrdes Apoteket AB av ett avtal med staten som innebar ett särskilt ansvar för läkemedelsförsörjningen och vissa beredskapsuppgifter. När marknaden avreglerades försvann den konstruktionen, och kvar blev just-in-time: snabba och täta leveranser från ett fåtal centrallager i stället för omsättningslager på många ställen.

Att det var skört var känt långt innan pandemin. Redan 2013 konstaterade en statlig utredning att de nya apoteksaktörerna inte hade någon beredskapsskyldighet motsvarande den statliga Apoteket haft, och hösten 2019 ställdes operationer in i fem regioner när ett leverantörsbyte gjorde att helt vanlig sjukvårdsmateriel inte kom fram.

Det var först när pandemin slog till som frågan prioriterades politiskt och ekonomiskt. Sedan dess har flera vägar diskuterats. Statliga centrallager i Kalla krigets modell ger djup, men är dyra och ligger långt från vården som behöver varorna. Ett annat alternativ har varit beredskapsapotek. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket föreslog i januari 2024 att 300 apotek skulle utses med krav på öppethållande, ordentliga lager och reservkraft. Det har inte genomförts eftersom myndigheten aldrig fick något uppdrag av regeringen. Egen tillverkning i Sverige har också utretts, men Läkemedelsverket och Socialstyrelsen bedömer att beredskap för att kunna tillverka livsuppehållande läkemedel är komplicerad att bygga upp.

I dagsläget är det omsättningslager nära vården som byggs upp. Fördelen är att varorna används och inte blir för gamla. Nackdelen är att det är en tunn buffert, och att det som är förskrivet till enskilda inte ingår.

I mars 2026 föreslog utredningen om säkrare tillgång till läkemedel att Läkemedelsverket ska kunna besluta om tvingande omfördelning av läkemedel vid brist, och att en nationell inköpsfunktion inrättas hos Socialstyrelsen. Slutbetänkandet kommer den 30 november 2026. Barndiabetesfonden följer arbetet.

Åsa Sturestig

Sakkunnig typ 1-diabetes och forskning

Åsa jobbar med att bevaka aktuell forskning, och är ansvarig för kunskapsfrågor och opinionsbildning.

Skicka e-post

Telefon: 0766667431

Relaterade artiklar

Hans Jönsson spanar om omvårdnadsbidrag

Föräldrar till barn som har olika funktionsnedsättningar kan få omvårdnadsbidrag och merkostnadsersättning, detta inkluderar typ 1-diabetes. Det infördes 1 januari…