Vetenskapligt råd

Ordförande i Barndiabetesfondens vetenskapliga råd

Titel: Universitetslektor, docent

Lärosäte: Uppsala universitet, Institutionen för medicinsk cellbiologi.

Forskar om: Insulinproducerande betaceller och stamcellsbaserade behandlingar vid typ 1-diabetes.

Varför blev du forskare?

Jag har alltid varit fascinerad av att förstå hur kroppen fungerar på djupet. När min lillebror fick typ 1-diabetes i tonåren blev inriktningen självklar – jag ville bidra till att förstå sjukdomen bättre och förbättra livet för dem som lever med den.

Vad handlar din forskning om?

Min forskning handlar om insulinproducerande betaceller och hur vi kan ersätta de celler som förstörs vid typ 1-diabetes. Vår forskargrupp har visat att de cellöar vi har odlat fram från stamceller i labbet snabbt får blodkärl och nervförsörjning efter transplantation, vilket är bra. Men med tiden bildar de också skadliga amyloidinlagringar och vi har upptäckt att de kan motverkas av skyddsproteinet BRICHOS.

Vad innebär det för dig att sitta i vetenskapliga rådet?

Att vara ordförande är ett stort förtroende och ett viktigt ansvar. Rådet säkerställer att de projekt Barndiabetesfonden stödjer håller hög vetenskaplig kvalitet och kan göra verklig skillnad. För mig är det ett sätt att bidra till att forskningsmedlen används där de gör störst nytta.

Är det svårt att bedöma forskningsansökningar?

Ja, både utmanande och svårt. Typ 1-diabetes är en komplex autoimmun sjukdom där många biologiska processer samverkar. Det kräver uthållighet och samarbete mellan olika fält, men det är också just det som gör arbetet stimulerande. Varje nytt fynd kan föra oss ett steg närmare ett botemedel.

Vad betyder Barndiabetesfonden för dig?

Fonden har en helt avgörande betydelse för forskningen om typ 1-diabetes. Den möjliggör forskning som annars kanske inte hade blivit av, och ger särskilt unga forskare chansen att etablera sig. För mig representerar den hopp och engagemang.

Ledamot i Barndiabetesfondens vetenskapliga råd

Titel: Universitetssjuksköterska, docent

Lärosäte: Karolinska Institutet, Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset. Kliniskt verksam vid Sachsska barn- och ungdomssjukhuset.

Forskar om: Diabetesvård och egenvård hos barn och ungdomar med typ 1-diabetes.

Anna Lindholm Olinder leder en forskargrupp vid Karolinska Institutet som undersöker vilket stöd och vilka strategier som ger bäst förutsättningar för behandling och egenvård vid typ 1-diabetes hos barn och unga. Vägen in i forskningen gick via patienterna hon mötte på sjukhuset.

Varför blev du forskare?

Mina patienter hade kliniska problem som behövde undersökas och utvärderas. För mig började det är vi startade insulinpumpsbehandling på kliniken i slutet av 90-talet.

Vad handlar din forskning om?

Jag har forskat om allt från personcentrerad utbildning för tonåringar och nålrelaterad smärta till insulinpumpbehandling och hur småbarns måltider och insulindosering påverkar blodsockret. Just nu har jag en pågående studie om små barn som börjat använda  AID-pumpar. Det är spännande. Jag studerar om blodsockret, orosnivån och beteendet kring måltider ändras när man går över till den avancerade tekniken. Målet är att utveckla strategier som minskar oron och stressen som ofta blir kring måltiderna när små barn har typ 1-diabetes.

Hur är det att sitta i vetenskapliga rådet?

Förutom mycket arbete är det oerhört spännande att läsa om alla pågående studier. Det händer så mycket inom området! Största utmaningen är att hinna gå igenom alla ansökningar noggrant. En del kan vara lite svåra att förstå, men de flesta är klart och tydligt skrivna.

Vad betyder Barndiabetesfonden för dig?

Fonden har finansierat en stor del av min forskning sedan början av 2000-talet och ökat mina möjligheter att forska. Jag tror att detsamma gäller för typ 1-forskningen i Sverige i stort.

Ledamot i Barndiabetesfondens vetenskapliga råd

Titel: Universitetslektor och forskargruppschef

Lärosäte: Lunds universitet, Institutionen för laboratoriemedicin, Avdelningen för stamcellsforskning.

Forskar om: Hur insulinproducerande betaceller bildas under fosterutvecklingen och hur den kunskapen kan användas för framtida cellterapi.

Isabella Artner leder forskargruppen Endokrin celldifferentiering vid Lunds universitet. Gruppen studerar bukspottkörtelns tidigaste utveckling: vilka signaler och gener som styr att de insulinproducerande betacellerna bildas. Kunskapen har två användningsområden – att förstå varför vissa människor blir mer sårbara för typ 1-diabetes och att förbättra metoderna för att framställa fungerande betaceller i laboratorium.

Varför blev du forskare?

Jag har alltid varit nyfiken på hur kroppen fungerar och på de biologiska mekanismer som styr livets tidiga utveckling. Redan tidigt i min forskarkarriär fascinerades jag av hur olika organ bildas under fosterutvecklingen. Bukspottkörteln och de insulinproducerande betacellerna blev särskilt intressanta för mig eftersom de är så centrala vid diabetessjukdomar. Genom att förstå hur betaceller bildas kan vi också bättre förstå vad som händer när de inte fungerar som de ska och på sikt bidra till nya behandlingsstrategier, till exempel cellterapi.

Vad handlar din forskning om?

En studie jag tycker är särskilt spännande är vårt arbete med att identifiera de signaler och gener som styr betacellernas utveckling. Sådan kunskap kan i framtiden bidra till bättre cellbaserade behandlingar för personer med typ 1-diabetes.

Vad innebär det för dig att sitta i vetenskapliga rådet?

Jag har själv fått flera anslag från Barndiabetesfonden genom åren, och det har haft stor betydelse för min forskning. Att sitta i vetenskapliga rådet känns därför både viktigt och meningsfullt. Det ger mig möjlighet att bidra med min kunskap, hjälpa till att bedöma forskningsansökningar och på så sätt ge tillbaka till fonden. För mig handlar det också om att vara med och säkerställa att forskning med hög kvalitet och tydlig relevans för typ 1-diabetes får stöd.

Är det svårt att bedöma forskningsansökningar?

Barndiabetesfonden stödjer forskning inom många olika områden. Allt från grundforskning om sjukdomens mekanismer till studier om vård, behandling och hur livet med typ 1-diabetes kan förbättras. Det är en utmaning men det gör också arbetet brett och ansvarsfullt. Det kan vara svårt, men också väldigt givande. I vetenskapliga rådet finns flera olika expertkompetenser, och genom att diskutera ansökningarna tillsammans kan vi göra välgrundade bedömningar.

Vad betyder Barndiabetesfonden för dig?

Barndiabetesfonden har betytt mycket för mig personligen eftersom fondens stöd har gjort det möjligt att genomföra flera studier som har ökat vår förståelse för de insulinproducerande betacellerna. För typ 1-diabetesforskningen i Sverige är fonden mycket viktig. Den stödjer både forskning som kan leda till nya behandlingar och insatser som kan förbättra vården och vardagen för personer som lever med typ 1-diabetes. Fonden bidrar också till att öka kunskapen i samhället om sjukdomen och om de utmaningar som patienter och familjer möter varje dag.

Ledamot i Barndiabetesfondens vetenskapliga råd

Titel: Professor i registerbaserad epidemiologi, diabetesläkare

Lärosäte: Göteborgs universitet, Institutionen för medicin. Registerhållare för Nationella diabetesregistret (NDR) i över tjugo år.

Forskar om: Riskfaktorer, komplikationer och geografiska skillnader vid typ 1-diabetes, med utgångspunkt i data från Nationella diabetesregistret.

Varför blev du forskare – och varför just typ 1-diabetes?

Jag arbetade många år kliniskt på Sahlgrenska sjukhuset med personer med diabetessjukdomar. Min avhandling handlade om sambandet mellan hypertoni och insulinresistens. Jag var sedan i över 20 år registerhållare för Nationella diabetesregistret. I dag är NDR en naturlig del av svensk diabetesvård. Registrets uppdrag är väldigt enkelt: att göra vården bättre. Det har bidragit till en bättre och mer jämlik vård och är ett kraftfullt verktyg för förbättringsarbete. Nu har vi också så stora volymer att vi kan göra bra observationsstudier och beskriva riskfaktorer, kontroll av riskfaktorer, översjuklighet och överdödlighet – och se hur dessa utvecklas över tid. Personer med diabetes kan även logga in för att se sina egna data och hur deras klinik presterar jämfört med andra. Mitt forskningsintresse har varit brett inom diabetessjukdomar och utgått från data i NDR. På senare år har jag koncentrerat mig mer på typ 1-diabetes.

Vad handlar din forskning om?

Jag har genom tiderna fokuserat mycket på vikten av god riskfaktorkontroll för att minska risken för sena komplikationer. Nu handlar min forskning mycket om att försöka förstå varför typ 1-diabetes är särskilt vanligt i Sverige. I en relativt nyligen publicerad studie såg vi tydliga geografiska skillnader både i förekomsten av typ 1-diabetes och i den framtida risken att utveckla sjukdomen. Vid diagnos fanns geografiska skillnader, men den största skillnaden mellan hög- och lågriskområden såg vi under de första fem levnadsåren, oberoende av när man fick sin sjukdom. Högriskområdena låg i glesbygd, i landskap med lantbruk, skog och öppen mark. De flesta områden med högre risk finns centralt och i södra Sverige, men det finns högriskområden även i norra Sverige. Nu tittar vi på många tänkbara geografiskt relaterade miljöfaktorer som skulle kunna förklara skillnaden, för att på sikt bättre förstå varför vissa utvecklar typ 1-diabetes. Orsaken är tyvärr fortfarande okänd. Här visar vi att geografiska faktorer kan ha betydelse det kan handla om miljöfaktorer eller om livsstil. Vi vet att det kan ta lång tid att utveckla typ 1-diabetes, och våra resultat tyder på att vi ska fokusera på de första levnadsåren när vi letar efter riskfaktorer.

Vad innebär det för dig att sitta i vetenskapliga rådet?

Det är en enorm heder. Det är utmanande och ger en insikt i vad som händer på forskningsfronten inom området. Det är ett stort ansvar, men förhoppningsvis kan vi bidra till att viktiga forskningsfrågor blir undersökta.

Vad är utmaningen?

Typ 1-diabetes är en svår och komplex sjukdom och det behövs forskare från så många olika discipliner som möjligt. Jag hoppas på ökad samverkan mellan fler forskare. En viktig fråga för mig är att fler ska utnyttja registren, men också att registren ska komma i kontakt med forskare inom nya fält. Sverige har otroliga möjligheter, det gäller både grundforskning och klinisk forskning. Den stora förhoppningen är att vi förstår mer om orsakerna till diabetes och till slut kan bota typ 1-diabetes.

Vad betyder Barndiabetesfonden för dig?

Fonden är av extremt stor betydelse för att möjliggöra forskning som fokuserar på alla möjliga aspekter av diabetes, från orsaksmekanismer till behandling och riskfaktorkontroll. För mig personligen har den möjliggjort en ny satsning för att undersöka sambandet mellan miljöfaktorer och diabetes.

Ledamot i Barndiabetesfondens vetenskapliga råd

Titel: Docent i medicinsk fysiologi, universitetslektor i precisionsmedicin

Lärosäte: Uppsala universitet, Institutionen för medicinsk cellbiologi (BMC).

Forskar om: Hur immunsystemet regleras lokalt i bukspottkörteln vid typ 1-diabetes, särskilt samspelet mellan nervsystem och immunförsvar.

Gustaf Christoffersson leder en forskargrupp vid institutionen för medicinsk cellbiologi i Uppsala. Med anslag från Barndiabetesfonden undersöker gruppen nu en nyupptäckt typ av B-celler i de Langerhanska öarna som kan tillverka nervtransmittorer och därför kan vara en okänd länk mellan nervsystemet och immunförsvaret vid typ 1-diabetes.

Varför blev du forskare – och varför just typ 1-diabetes?

Redan tidigt i livet hade jag ett stort intresse av att lära mig mer om allt från rymden till människans historia. Att bli forskare är kanske en naturlig förlängning av det. Som forskare får jag möjlighet att se och göra saker som ingen annan gjort tidigare. Att det blev typ 1-diabetes var till viss del en slump när jag forskade på fritiden som student. Att jag stannat beror dels på en fascination över de komplexa mekanismerna bakom sjukdomen, dels på en insikt om hur viktigt det är att arbeta för en framtid utan typ 1-diabetes.

Vad handlar din forskning om?

I min forskargrupp är vi intresserade av hur immunsystemet regleras lokalt i bukspottkörteln – bland annat hur nervsignaler påverkar immuncellernas beteende. I en studie på möss har vi visat att insjuknande i typ 1-diabetes hindras om vi blockerar vissa nervsignaler till bukspottkörteln. Vi är också intresserade av hur miljön ser ut runt de insulinproducerande cellerna vid insjuknande, och har utvecklat metoder för att mäta det.

Vad innebär det för dig att sitta i vetenskapliga rådet?

Det är ett viktigt och ärofyllt uppdrag. En del av kvalitetssäkringen inom vetenskapen bygger på att kollegor granskar varandras resultat och idéer. I vetenskapliga rådet är jag en del i det systemet, för att de mest lovande idéerna ska få medel att utforskas.

Är det svårt?

Det pågår mycket bra forskning inom typ 1-diabetes i Sverige. En stor utmaning är att sålla bland många bra och lovande projekt för att hitta dem med högst kvalitet och störst potential att i framtiden få genomslag för personer med typ 1-diabetes.

Vad betyder Barndiabetesfonden för dig?

Fondens instiftande har betytt mycket för svensk typ 1-diabetesforskning. Den är unik i att den har fokus enbart på typ 1-diabetes, vilket gör att forskare som jag kan söka anslag för idéer som kanske annars inte skulle få genomslag i mer generella forskningsfonder. Sedan utför Barndiabetesfonden också ett mycket viktigt arbete som opinionsbildare och folkbildare, och belyser på ett fint sätt den forskning som pågår i Sverige.

Ledamot i Barndiabetesfondens vetenskapliga råd

Titel: Universitetslektor och överläkare i barnendokrinologi och diabetes

Lärosäte: Umeå universitet, Institutionen för klinisk vetenskap, Enheten för pediatrik. Kliniskt verksam vid Barn- och ungdomscentrum, Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

Forskar om: Kliniska studier inom typ 1-diabetes hos barn och ungdomar.

Varför blev du forskare?

Som läkare möter jag barn och familjer som lever med typ 1-diabetes varje dag. Jag blev forskare för att jag vill bidra till att förbättra deras vardag och framtid genom ny kunskap.

Vad handlar din egen forskning om?

Jag gör främst kliniska studier inom typ 1-diabetes hos barn och ungdomar. Jag har bland annat forskat på övergången från barn- till vuxenvård, vilket är en välkänd riskperiod för någon med typ 1-diabetes. Målet för mig är att förbättra livskvaliteten, optimera behandlingen och på sikt bidra till nya behandlingar.

Vad innebär det för dig att sitta i vetenskapliga rådet?

Det är ett stort förtroende att få bedöma forskningsansökningar och jag känner mig både hedrad och ödmjuk inför uppdraget. Jag ser det som en möjlighet att bidra till att de bästa forskningsidéerna får stöd.

Är det ett svårt arbete?

Det är en utmaning eftersom många ansökningar håller mycket hög kvalitet. Att göra rättvisa och välgrundade bedömningar kräver både erfarenhet, noggrannhet och ett öppet sinne.

Vad har Barndiabetesfonden för betydelse?

Barndiabetesfonden är oerhört viktig för svensk typ 1-diabetesforskning. Stödet gör det möjligt att genomföra studier som förbättrar livet för barn och unga med diabetes, och bidrar till långsiktiga framsteg mot bättre behandlingar och i framtiden kanske ett botemedel.