Planera ett träningspass med typ 1-diabetes
Skall man motionera under en längre tid måste man alltså äta bra dagarna innan så glykogendepåerna är fulla, anpassa insulindoserna,…
En av de vanligaste frågorna som återkommer i slutna forum för personer med diabetes och deras anhöriga handlar om rådet att undvika träning om blodsockret överstiger 15 mmol/l. Det råder en utbredd uppfattning att denna gräns är absolut, men det är viktigt att nyansera bilden.
För att nyansera bilden av ämnet har Hans Jönsson, expert på typ 1-diabetes, tillfrågat barnöverläkare Peter Adolfson, verksam vid Kungsbacka barnmottagning, Region Halland, och en av Sveriges främsta experter inom området fysisk aktivitet vid typ 1-diabetes, om sin syn på ämnet.
Peter Adolfsson förklarar att gränsen på 15 mmol/l ofta förekommer i litteraturen som avser vuxna med typ 1-diabetes i samband med fysisk aktivitet. För barn och unga används ofta 14 mmol/l som riktvärde. Denna gräns är dock inte absolut, och det finns inga tydliga vetenskapliga studier som stöder att fysisk aktivitet bör undvikas enbart på grund av ett förhöjt glukosvärde. Istället rekommenderas att man utgår från individens normala glukosläge. Om värdet vanligtvis ligger mellan 4 och 10 mmol/l, bör ett upprepat förhöjt värde över 14 mmol/l, trots korrektionsdos, föranleda kontroll av blodketoner.
Detta sker enligt Adolfson alltför sällan. Vid ett blodketonvärde över 3 mmol/l bör individen, om denne äter normalkost och inte tillämpar en lågkolhydratkost (LCHF), snarast uppsöka sjukhus för att utesluta ketoacidos, som är ett allvarligt tillstånd. Om ketonvärdet ligger mellan 1,5 och 3 mmol/l bör fysisk aktivitet undvikas och åtgärder vidtas enligt gällande riktlinjer. För personer som tillämpar LCHF kan blodketonvärdet vara förhöjt utan att det är uttryck för sjukdom, utan snarare ett resultat av svältmetabolism och ökad fettförbränning. Trots detta finns en risk för ketoacidos, oavsett kosthållning, om insulinbrist föreligger i kombination med fysisk aktivitet, eftersom aktiviteten i sig kräver energi och kroppen kan svara med ytterligare ketonproduktion.
I olika forum beskrivs ofta hur individer fått rådet att helt undvika all fysisk aktivitet, även lågintensiv rörelse som promenader, vid glukosvärden över 15 mmol/l. Detta råd är alltför kategoriskt. Som också framgår i det konsensusdokument som publicerades i The Lancet (Exercise management in type 1 diabetes: a consensus statement), och som Adolfson varit medförfattare till, är det fullt möjligt att genomföra lättare fysisk aktivitet om ketonvärdet är lågt eller icke-påvisbart. En promenad kan i dessa fall till och med vara fördelaktig ur glukossynpunkt. Det är därför ett mer balanserat budskap kring fysisk aktivitet vid höga glukosvärden som bör spridas.
Det är enligt Adolfson vanligt att glukosnivåer stiger över 14–15 mmol/l i samband med tävlingar eller prestationssituationer, där adrenalinpåslag spelar in. I sådana fall ses ofta ingen samtidig ökning i ketonvärden. Även en alltför försiktig insulindos före träning kan leda till höga glukosvärden, men så länge det finns tillräckligt med insulin för att bromsa ketonbildningen föreligger ingen risk för fysisk aktivitet. Enligt den tabell Adolfson hänvisar till är fysisk aktivitet möjlig vid ketonvärden under 0,6 mmol/l – oavsett glukosnivå – hos individer med känd typ 1-diabetes.
I The Lancet-dokumentet betonas vikten av att inte minska insulindoser för mycket i samband med fysisk aktivitet, utan att samtidigt tillföra glukos. Detta är särskilt relevant för personer som tillämpar LCHF i kombination med träning. I dessa fall kan mängden aktivt insulin (IOB – insulin on board) bli låg, samtidigt som personen befinner sig i ketos med konstant förhöjda ketonvärden. Detta kräver särskild försiktighet.
Adolfson påpekar att LCHF tidigare varit ett populärt alternativ för att försöka uppnå bättre glukoskontroll. Men med dagens hjälpmedel – såsom kontinuerlig glukosmätning, moderna insulinpumpar och nya insulinsorter – är det möjligt att nå god kontroll även med en balanserad kost. LCHF är dessutom förknippad med andra risker, särskilt för barn och ungdomar, såsom nedsatt tillväxt och potentiell påverkan på hjärnans utveckling. Därför avråds starkt från denna kostform i dessa grupper.
En nyare variant, LCHP (Low Carb High Protein), innebär istället ett högt proteinintag och medför andra typer av risker. En stark kolhydratreduktion leder initialt till minskat insulinbehov, men om leverns glykogenlager töms kraftigt aktiveras motreglerande hormoner, vilket i längden kan bidra till insulinresistens och ett ökat insulinbehov. Kostens inverkan är alltså komplex, och det viktiga är att uppnå balans – att äta i enlighet med sin förbrukning och att välja kolhydrater av god kvalitet och med högt fiberinnehåll.
Sammanfattningsvis finns ingen exakt glukosgräns vid vilken all fysisk aktivitet ska undvikas. Viktigare är att beakta ketonvärden och den individuella situationen. Rekommendationen är därför att vid glukosnivåer över 15 mmol/l och frånvaro av ketoner kan lättare fysisk aktivitet vara både möjlig och lämplig. Diskussionen om kosthållning bör ske med utgångspunkt i individens behov och helhetshälsa, med respekt för olika livsstilar – men också med tydlig information om potentiella risker.
Den lathund som Peter Adolfson hänvisar till har han själv tagit fram. Artikeln i The Lancet finns att läsa här: