Krisberedskap vid typ 1-diabetes

Det händer mycket med hälso- och sjukvårdens beredskap nu, men ett robust system är ännu långt borta. När ÖB talar om krig – och värmeböljor och översvämningar avlöser varandra – är det lätt att bli orolig. Vad kan den med typ 1-diabetes egentligen förvänta sig vid samhällsstörningar?

Sveriges beredskapssystem är i omdaning. Det är på tiden. De senaste årens omvälvande händelser har satt fokus på den dåliga beredskapen på hälso- och sjukvårdsområdet. Systemet att läkemedel och sjukvårdsprodukter levererades ”just in time”, där varje led i produktions- och leveranskedjan gjordes med så liten marginal som möjligt för att undvika kostnader för lagerhållning, var för skört när samhället utsattes för påfrestningar utöver det vanliga. Plötsligt visste alla att Sverige var sårbart.

En lastbil som körde av vägen i Ungern ledde till flera månaders försenade leveranser av läkemedel i Sverige. Ett rebellöverfall av en båttransport i Afrika ledde till brist på injektionsnålar, och i Norge gjorde översvämningar det omöjligt att komma fram med medicintekniska hjälpmedel till vissa delar av landet.

Socialstyrelsen uppmanar till att ha en månads läkemedelsförbrukning hemma

En statlig beredning, ”Hälso- och sjukvårdens beredskap – struktur för ökad förmåga” tillsattes 2018 för att kartlägga behov och presentera förslag på lösningar. Propositionen antogs av riksdagen i februari 2023 och sedan dess pågår en febril aktivitet för att säkerställa beredskapen hos många olika myndigheter. Socialstyrelsen har en samordnande funktion och under den ska en rad olika myndigheter, regioner, kommuner och företag samordna sitt beredskapsarbete. Arbetet är dock svårt och komplicerat och vissa delar kommer att ta många år att få på plats.

För den med typ 1-diabetes står och faller vården med tillgången till insulin. I det korta perspektivet uppmanar Socialstyrelsen numera alla som behöver läkemedelsbehandling att alltid ha en månads förbrukning hemma. Därefter finns ingen rutin för lagerhållning.

Sedan avregleringen av apoteksmarknaden 2009 finns inga krav på apotek att de ska hålla mediciner i lager. De har däremot skyldighet att kunna leverera alla läkemedel, inklusive insulin, inom ett dygn. Eftersom det är dyrt att hålla lager löser apoteken kravet genom att beställa sådant de inte har hemma från någon av de två stora läkemedelsdistributörerna i Sverige – Tamro med centrallager i Kungens Kurva i Huddinge utanför Stockholm, eller Oriolas med centrallager i Mölnlycke utanför Göteborg. På dessa två platser finns heller inga specifika krav på lagerhållning, men de har ungefär tre månaders förbrukning på de flesta läkemedel, enligt Sveriges apoteksförening.

Ett av förslagen i den statliga utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap var inrättandet av beredskapsapotek. 300–700 apotek spridda över hela landet som omfattas av särskilda plikter utreds. Beredskapsapoteken föreslås ha skyldighet att ha generösa öppettider, garanterat ha öppet vid kris eller krig, kunna hålla ordentliga lager, ha robust elförsöjning och internetförsörjning, samt ha möjlighet att distribuera läkemedel om elförsörjning eller internet skulle slås ut. Enligt TLV, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, kommer det dock ta lång tid att få ett sådant system på plats, och de önskar tills vidare att kraven på befintliga apotek höjs genom en lagändring. Det skulle kunna träda i kraft runt årsskiftet 2026. EU har också en ny förordning på väg, som ska ställa krav på läkemedelsbranschen att lagerhålla produkter för sex månaders behov. Enligt Läkemedelsverket tar det dock minst fyra år innan en sådan regel skulle kunna träda i kraft.

Var inte rädd – var förberedd

Den med typ 1-diabetes behöver förbereda sig lite mer än andra. Det kan vara bra att tänka igenom vad som kan behövas om samhället drabbas av en kris.

Var inte rädd – var förberedd är ett populärt uttryck i beredskapskretsar. För ett år sedan kom Socialstyrelsen med en ny rekommendation. Alla som har långvarig läkemedelsbehandling bör ha läkemedel och hjälpmedel som räcker minst en månad hemma. Det råder ingen brist nu, men om alla har ett lager för en månad som används ökar samhällets möjligheter att hantera en kris.

Med insulin är det vanligtvis inga problem att bygga upp ett lager då det förskrivs frikostigt. Bara du har ett kylskåp att lägga det i är hållbarheten två år, annars en månad i rumstemperatur. Med medicintekniska hjälpmedel kan det vara svårare. Regionerna bestämmer hur ofta pumpar och CGM får beställas, och ofta tillåts inte nya uttag förrän de tidigare nästan har använts slut eftersom produkterna är dyra, regionerna vill undvika att hjälpmedel läggs på lager och för att sedan kasseras utan att användas när nya modeller kommer. Det kan vara bra att tänka på att det inte ställs krav på att hjälpmedlen ska kunna användas utan internet i regionernas upphandlingar. Många hjälpmedel kan användas ändå, men undersök vad som gäller för just de produkter du använder.

Mer än hälften av världens insulin produceras i danska Kalundborg

För den som är beroende av insulin är Sverige en relativt bra plats att befinna sig på vid händelse av kris. Mer än hälften av allt insulin i världen tillverkas nämligen i vårt närområde, i Novo Nordisks fabrik i danska Kalundborg. De gör insuliner som till exempel Novorapid, Fiasp, Tresiba och Levemir i en stor fabriksanläggning. Novo Nordisk är av säkerhetsskäl knapphändiga med vilken beredskap de har i händelse av samhällsstörningar. De säger dock att de har säkerhetsplaner och beredskap för olika typer av kriser som till exempel strömavbrott och naturkatastrofer eller om något skulle slå ut fabriken i Kalundborg.

– Skulle något hända med vår befintliga insulinproduktion så finns det både reservlager samt krisplan hur insulinproduktion ska starta upp igen. Detaljerna i denna plan är konfidentiella av säkerhetsskäl, skriver företagets talesperson Henrik Allard Brorsson.

Hur skulle det insulin ni kan tillverka fördelas om en bristsituation uppstår?

– Förutbestämd turordning kan jag inte tänka mig finns, utan prioritering kommer ske utefter behov, där säkerligen myndigheter och företag behöver diskutera gemensam väg framåt.

Utöver insulin är tillgången till medicintekniska produkter nödvändiga för behandlingen av typ 1-diabetes. Regionerna ansvarar genom sina upphandlingar för tillgången på pumpar, CGM, pennor, blodsockermätare och ketonmätare med tillhörande utrustning. I de upphandlingarna ställs dock inga krav på lagerhållning, däremot att företagen ska kunna leverera produkterna inom två till fem dagar.

Regionerna har sedan länge ansvar för att själva hålla lager på ett sätt som gör att hälso- och sjukvården fungerar i händelse av kris eller krig, men det ansvaret har regionerna inte tagit. IVO, Inspektionen för vård och omsorg, konstaterade 2022 i en granskning att regionerna har planer för lagerhållning av medicinteknisk utrustning, men att de inte har tillräcklig framförhållning för att förverkliga planerna och skapa ett lager. Regionernas beredskapsarbete har dock intensifierats och kommer också att byggas upp de kommande åren.

Några större kvantiteter av diabeteshjälpmedel finns inte heller hos distributörerna. De har på sin höjd några veckors förbrukning på lager, enligt de medtechbolag Sticket har pratat med.

Petrus Laestadius på branschorganisationen Swedish medtech säger att beredskapsfrågan är aktuell, men svår.

– Vi vet ju inte vad nästa kris kommer att skapa för behov. Vi tror mer på att det måste finnas buffertar i hela kedjan, och det är åt det hållet utvecklingen går just nu. Att ha alla delar ”just in time” fungerar inte.

Ansvarsfördelning för sjukvårdsprodukter vid samhällsstörningar

Var och en rekommenderas att alltid ha läkemedel hemma för den kommande månaden.

Regionerna ska därefter ta över ansvaret och ha tre månaders beredskap för vissa läkemedel, däribland insulin och insulinpumpar.

Vid långvarig kris, över tre månader, går ansvaret över till staten som ska upprätta beredskapslager.

Vid kris som pågår mer än ett år undersöks möjligheten för staten att starta inhemsk tillverkning av kritiska produkter. Det anses dock vara en svårframkomlig väg då läkemedel och medicinteknik kräver specifika förutsättningar.

Källa: Socialstyrelsen