TEDDY-studien – 16 år av livsviktiga forskningsresultat
TEDDY är en internationell forskningsstudie som syftar till att ta reda på vilka olika faktorer i barnets omgivning som triggar…
Att insjukna i typ 1-diabetes innebär en process där genetiska förutsättningar möter miljöfaktorer. Men vilka miljöfaktorer? Hur långt har forskningen kommit för att förstå sambanden med miljöfaktorerna? Och har vi hittat några preventiva åtgärder för dem?
Typ 1-diabetes är en kombinationssjukdom där yttre miljöfaktorer triggar en autoimmun process hos en person med genetisk känslighet. Miljöfaktorerna kan bidra, men sambanden är komplexa och forskarna gräver febrilt för att öka kunskapen. Kanske kan man säga att forskningen är inne i en fas där man skiftar fokus från att identifiera riskfaktorer till att förstå de bakomliggande mekanismerna för att utveckla preventiva åtgärder.
– Ja, det är det vi försöker göra i TEDDY*, förstå mekanismerna för att hitta åtgärder, säger Åke Lernmark, professor emeritus i experimentell diabetes vid Lunds universitets diabetescentrum och huvudansvarig för den svenska delen av TEDDY-studien*.
Studien är en av världens största studier som följer barn med förhöjd genetisk risk för typ 1-diabetes för att identifiera miljöfaktorer som antingen är triggers eller skyddsfaktorer. Namnet TEDDY står för The Environmental Determinants of Diabetes in the Young, och de miljöfaktorer som inkluderas i studien är bland annat virusinfektioner, kostintag, tarmflora och psykosocial stress.
Med utgångspunkt från data i TEDDY har man till exempel upptäckt:
Faktorer som statistiskt är kopplade till ett hälsoproblem brukar kallas riskfaktorer. Men att en viss miljöfaktor ofta förekommer tillsammans med ett problem bevisar inte nödvändigtvis att det är den som orsakar problemet. För att fullt ut påstå att riskfaktorn orsakar tillståndet och för att kunna hitta de rätta preventiva åtgärderna behöver man också kunna förklara mekanismen, hur det går till.
Åke Lernmark förklarar att man nu tydligt ser hur vanligt förekommande enterovirus kan trigga igång utvecklingen av typ 1-diabetes hos små barn med förhöjd ärftlig risk.
– Då vet vi att hos barn med viss ärftlighet så händer någonting när de får en virusinfektion. De reagerar på ett sätt som gör att de utvecklar antingen IAA eller GADA. Dessa autoantikroppar är markörer som visar att den autoimmuna reaktionen mot betacellerna har triggats. Men exakt vad mekanismen är, hur det går till när virusinfektionen slår till, det vet vi inte riktigt.
– Barnet föds ju med en redan utvecklad immunologisk tolerans. Vad är det som gör att den bryts? Under graviditeten har barnets immunsystem lärt sig att inte angripa barnets egna celler. Barnet har en fullt utvecklad immunologisk tolerans och kan klara världens alla infektioner och miljöfaktorer. Men varför bryts den i samband med en infektion av ett banalt virus hos barn med förhöjd ärftlig risk, frågar sig Åke Lernmark.
Teddyforskarna kanske kan sägas ha två olika angreppssätt, eller vara uppdelade i två grupper, menar Åke Lernmark. Den ena gruppen är inriktad på att ta reda på hur det går till när sjukdomen triggas. Den andra tittar på vad det är som gör att vissa barn, som har utvecklat IAA eller GADA, har ett accelererande förlopp till diabetesdiagnos.
Oavsett hur forskarna kommer till insikt, så handlar det om att förstå sjukdomsutvecklingens alla steg.
– Kan vi reda ut de olika stegen till varför den immunologiska toleransen bryts, då kommer vi gissningsvis ha ett tiotal olika steg som vi kan behandla. Den stora hemligheten är att avslöja förloppet när toleransen bryts. Förmodligen är det inte så konstigt. Men hittills har vi inte varit tillräckligt smarta för att räkna ut hur det går till.
Det pågår så klart en mängd olika studier där man försöker leda i bevis att vissa preventiva åtgärder kan förhindra eller fördröja insjuknandet. Till exempel med vaccin – mot covid 19 eller med rotavirusvaccinering. Det pågår studier där man genom livsstilsrådgivning (Lunds universitet) undersöker om riktad rådgivning gällande kost och fysisk aktivitet kan förebygga eller fördröja utvecklingen av typ 1-diabetes hos små barn som genom screening identifierats ha en förhöjd risk.
Men att överhuvudtaget hitta tydliga samband för vilka miljöfaktorer som kan spela roll för insjuknandet är lättare sagt än gjort. Sofia Carlsson, docent i diabetesepidemiologi vid Karolinska Institutet, fick under 2025 ett bidrag från Barndiabetesfonden för att se om förändrade miljöfaktorer kan förklara ökningen av typ 1-diabetes, genom att följa barn som fötts på 80-talet, och deras syskon och föräldrar.
– Vi vet att typ 1-diabetes har ökat, men vi vet inte vad som har drivit utvecklingen. Genetiken är ju densamma, så då borde det bero på miljömässiga faktorer, att det är någonting i miljön som har ändrats. Vi ville ta reda på hur stor del av ökningen som kan förklaras av de olika miljöfaktorerna och varför en större andel av befolkningen utvecklar sjukdomen.
Men när Sofia Carlsson och hennes team undersökt en lång rad möjliga faktorer tycktes dessa ha mycket liten betydelse för utvecklingen.
– Vi har justerat för varje enskild riskfaktor för att se hur mycket de skulle kunna förklara ökningen. Men för var och en blev det mycket låga tal, och ökningen förblir ett mysterium, säger Sofia Carlsson.
Trots de klena resultaten menar hon att det är viktigt att fortsätta forska om miljöfaktorer som riskfaktorer. Det kan bidra till att få ned risken på befolkningsnivå. Hon nämner till exempel riskfaktorerna övervikt och obesitas, som har kopplats till en viss ökad risk för typ 1-diabetes. Genom en hälsosammare livsstil kan man då minska risken en aning på det stora hela. Man kan fortfarande inte säga att det kommer att hjälpa den enskilda individen. Men på befolkningsnivå tas risken ner.
– Man kan i dagsläget inte förebygga det enskilda barnets typ 1-diabetes, för man vet inte vad som orsakade det, men på befolkningsnivå kan det ha stor betydelse. Och dessutom kan det ha andra positiva följder för den enskilda individen.
Idag ställs kanske förhoppningarna främst till forskning med fokus på regenerativ medicin och cellterapi för att återställa kroppens egen insulinproduktion och därmed bota typ 1-diabetes. Det kan inte ha undgått någon av Stickets läsare att Per-Ola Carlsson leder en banbrytande klinisk studie där patienter med typ 1-diabetes behandlas med transplanterade, genetiskt modifierade insulinproducerande celler.
– Den forskningen har verkligen fått en skjuts. Jag förstår att många känner starkt hopp till den. Jag får själv gåshudskänsla, säger Sofia Carlsson.
– Men det motsäger ju inte att forskningen om miljömässiga riskfaktorer är viktig. Genom den kan sjukdomen fördröjas eller hindras att uppstå. Det handlar om två spår som är lika viktiga, fortsätter hon.
Och för Sofia Carlsson fortsätter jakten oförtrutet på att hitta nya riskfaktorer. För 2026 har hon fått anslag från Barndiabetesfonden att undersöka moderns yrkesmässiga kemiska och psykosociala exponeringar under graviditeten. Fostret kan påverkas av både miljögifter och stressrelaterade mekanismer, är hennes tes.
– Någon sådan här forskning har inte riktigt gjorts tidigare. Det handlar om att utreda tidigare nästan helt okända riskfaktorer.
Så, hur kan då inledningens frågor besvaras. Vilka miljöfaktorer? Ja, en hel rad. Och arbetet med att upptäcka nya riskfaktorer pågår alltjämt.
Hur långt har forskningen kommit för att förstå sambanden med miljöfaktorerna? På sina håll ganska långt, men mycket återstår för att förstå de bakomliggande mekanismerna.
Och har vi hittat några preventiva åtgärder för dem? Inte direkt, möjligen på befolkningsnivå.
Virala infektioner anses vara en av de starkaste miljöfaktorerna. Virusen kan infektera betacellerna, eller trigga ett immunsvar som av misstag förstör betacellerna.
Särskilt Coxsackie B-virus har i många studier kopplats till utlösandet av autoimmunitet (autoantikroppar) som leder till typ 1-diabetes.
Infektioner som röda
hund (rubella), påssjuka och cytomegalovirus har också satts i samband med ökad risk.
Studier har visat att små barn med genetisk risk kan ha ökad risk att utveckla autoantikroppar i samband med covid-19.
Tidig introduktion av komjölksproteiner eller gluten har diskuterats som en riskfaktor.
Förändringar i tarmfloran (obalans i bakteriesammansättningen) kan påverka tarmens integritet och öka risken för autoimmunitet.
Viss forskning tyder på att probiotika till spädbarn med förhöjd risk kan minska risken för autoantikroppar.
Fördröjd introduktion ska också minska risken.
Var du bor och väderförhållanden verkar ha inverkan. Incidensen av typ 1-diabetes är högre i kalla klimat och i länder långt från ekvatorn (Sverige och Finland har världens högsta incidens).
Exponering för vissa miljögifter, inklusive långlivade organiska föroreningar (som PCB) och bekämpningsmedel, tros kunna bidra till sjukdomsutvecklingen.
Låga nivåer av vitamin D under graviditet eller hos barnet har kopplats till ökad risk. Studier visar att ett specifikt proteinmönster i navelsträngsblod, som kan spegla miljön i fosterlivet, skiljer sig hos barn som senare utvecklar diabetes.
Kejsarsnitt har i vissa studier associerats med en ökad risk, eventuellt kopplat till tarmflorans tidiga utveckling.
Svåra livshändelser eller extrem stress hos barnet eller mamman under graviditeten kan fungera som en utlösande faktor.
Hygienhypotesen föreslår att minskad exponering för bakterier och parasiter tidigt i livet hindrar immunförsvaret från att “tränas” korrekt. Till exempel har studier visat att barn som går i förskola insjuknar i mindre utsträckning.
Barn som växer ovanligt snabbt i längd eller ökar snabbt i vikt under sina första år kan sätta en högre metabolisk press på sina betaceller. Denna stress tros kunna påskynda den autoimmuna processen hos barn som redan har en genetisk sårbarhet.
Nyare forskning har undersökt om långvarig exponering för trafikrelaterade luftföroreningar (som kvävedioxid och små partiklar) kan bidra till inflammation och oxidativ stress, vilket i sin tur skulle kunna påverka risken för att utveckla autoimmunitet.
I vissa geografiska områden har man sett ett svagt samband mellan höga halter av nitrater i dricksvattnet och incidensen av typ 1-diabetes. Teorin är att nitrater kan omvandlas till nitrosaminer, vilka i djurstudier har visat sig vara giftiga för betacellerna.
Eftersom antibiotika kraftigt påverkar tarmfloran (mikrobiomet), har studier undersökt om upprepade kurer tidigt i livet ökar risken. Det finns logiska kopplingar till tarmfloran, men det är svårt att i stora studier bevisa att det är just antibiotikan som är den avgörande faktorn.
Viss epidemiologisk data tyder på att barn till äldre mödrar har en något högre risk att utveckla typ 1-diabetes. Orsaken är okänd, men det spekuleras i om det kan hänga ihop med förändringar i fostermiljön eller epigenetiska faktorer.
TEDDY-studien har samlat in 6 miljoner prover, varav 1, 8 miljoner från Sverige. Barn från Sverige, Finland, Tyskland och USA – från fyra månaders ålder till 15 år – har lämnat blodprov, näsprov, prov på tånaglar, urin och avföringsprov, vattenprov och mjölktänder. Barnens fysiska aktivitet och kostintag har kartlagts.
TEDDY startade 2004, och avslutades 2025. Hundratals vetenskapliga arbeten har publicerats med utgångspunkt från hittills analyserade data i TEDDY, och flera hundra till förväntas efter analys av alla de insamlade proverna