Fler insjuknar i typ 1-diabetes under vinterhalvåret

Senast uppdaterad: 2024-10-01

Årstidsvariation i insjuknande i typ 1-diabetes (kliniskt manifest sjukdom; stadium 3) är känt sedan många decennier – med lägre insjuknande under sommaren och högre under vinterhalvåret. Man har funderat på olika förklaringar som att ökad törst under sommaren lätt kan skyllas på värme, eller att fysisk aktivitet är mer uttalad under sommaren med lägre insulinbehov, eller att kosten är sundare med mer grönsaker, eller att infektioner är färre som därför heller inte utlöser typ 1-diabetes lika ofta. 

HbA1c i befolkningen stiger något under vintern

Det är också så att energibehovet ökar något på vintern, HbA1c i befolkningen stiger något, vilket bidrar till att ”lasset välter”, och det finns även andra sjukdomar som tenderar öka med mörkret, till exempel depressioner, som ju tenderar öka höst men även under vinter och vår, och psykiska problem bidrar till ökat insulinbehov, vilket skulle kunna välta lasset och utlösta typ 1-diabetes hos den som befinner sig nära gränsen för vad de insulinproducerande betacellerna klarar av.

"Vitamin D har många effekter som skulle kunna motverka typ 1-diabetes"

Men man har också spekulerat i betydelsen av vitamin D, vars koncentration ökar av solljus. 

Geografiska variationen av incidensen av typ 1-diabetes (det vill säga antalet nyinsjuknade per 100 000 individer och år) stämmer ganska väl med geografisk variation när det gäller incidensen av ”engelska sjukan” (i Etiopien sa man ”svenska sjukan”) det vill säga rakitis, som beror på brist på D-vitamin. Och onekligen är förekomsten av typ 1-diabetes vanligare i mörkare områden av jorden, som i Norden, närmare Nordpolen men också närmare sydpolen. Att Norge och Island har lägre incidens av typ 1-diabetes har ingen tydlig förklaring men man har spekulerat i mer solljus nära kusten, men också mer fet fisk i kosten, rik på vitamin D. Fet fisk innehåller också omega-3-fettsyror som också har ansetts kanske kunna motverka typ 1-diabetes och minska inflammation.

Vitamin D har många effekter som skulle kunna motverka typ 1-diabetes. Dels påverkas immunförsvaret positivt, dels anses vitamin D ha viss skyddande effekt på betacellerna. 

Vitamin D har prövats i flera studier i försök att bevara kvarvarande insulinsekretion. Resultaten varierar. Det finns studier som ger visst stöd för att den kvarvarande insulinsekretionen förlängs, och andra studier som talar för att vitamin D inte räcker som ensam behandling. På samma sätt finns det studier som indicerar att vitamin D förebygger typ 1-diabetes, medan flera andra studier inte kunna visa att ex vitamin D-medicinering skyddar. Vi har exempelvis inte kunnat se några samband i studier baserade på ABIS (Alla Barn i Sydöstra Sverige). I Sverige får alla små barn AD-droppar, och den dos som ges har uppenbarligen inte skyddat mot typ 1-diabetes. 

Sammanfattningsvis, så finns argument för att solsken är värdefullt, och många menar att rädslan för solens skadliga effekter (ökad risk för melanom på lång sikt om man bränner skinnet, inte minst som barn) har medfört att människor får för lite solljus, vilket kanske kan ha fått negativa effekter, med ökad risk för typ 1-diabetes och kanske också andra autoimmuna sjukdomar. 

Det finns också studier som talar för att väldigt många människor i Norden, barn som vuxna, och inte minst personer som med sin klädsel skyler kroppen väldigt mycket, har låga vitamin D-koncentrationer i blodet stor del av året och skulle behöva tillskott av vitamin D, även som äldre barn och som vuxna, särskilt under vinterhalvåret. Men vi VET inte tillräckligt mycket. Det görs studier och gradvis tillkommer pusselbitar. Bra kost, tillräckligt med vitaminer inklusive vitamin D, frisk luft, fysisk aktivitet, och gärna avkopplande semester och sommarlov ökar livskvaliteten och förbättrar hälsan. Hoppas det ska göra nytta långt fram på hösten!