Amylin förbättrarblodsockerbalansen
Betacellerna i bukspottkörteln producerar inte bara insulin. Bland annat Amylin frisätts också av betacellerna – och är ett hormon som bidrar till en bättre blodsockerbalansen.
Vid typ 1-diabetes dör efterhand de celler som bildar insulin (betacellerna i bukspottkörtelns Langerhanska öar). Vi ersätter genom att tillföra insulin och patienten överlever. Med modern teknik och bättre insulin lyckas många uppnå en god blodsockerbalans, men ofta till priset av en intensiv behandling varenda dag, år ut och år in. Om man har kvar en del fungerande betaceller så blir det lättare att uppnå bra blodsockerbalans, risken för akuta komplikationer (svår hypoglykemi respektive diabetisk ketoacidos/syrabildning) minskar dramatiskt, liksom risken för komplikationer på lång sikt minskar och överlevnaden blir bättre.
Detta beror givetvis på egen förmåga att bilda insulin som svar på blodsockerstegring, på samma sätt som hos den som inte har typ 1-diabetes, men det är också så att betacellerna producerar dels flera enzymer, till exempel GAD (Glutaminsyredecarboxylas), dels flera andra hormoner än insulin. Insulin frisätts från proinsulin när insulin klyvs från den sammanbindande peptiden (the Connecting Peptide), C-peptid. Det finns många studier som visar hormonella effekter av C-peptid.
Det som är helt klart är att Islet Amyloid PolyPeptide (IAPP), Amylin, som också frisätts av betacellerna, är ett hormon som bidrar till att blodsockerbalansen blir bättre. Detta sker genom i huvudsak tre mekanismer:
- Magsäcken töms långsammare. Detta medför att upptaget av kolhydrater blir långsammare vilket får samma effekt som ökad mängd fibrer skulle ha
- Mättnadskänslan i slutet på en måltid ökar, vilket gör att man äter mindre. Amylin kan därför bidra till att man går ner i vikt.
- Glukagonfrisättningen efter måltid minskar. Eftersom glukagon höjer blodsockret, så betyder detta att blodsockerstegringen efter en måltid dämpas.
Amylin finns som läkemedel. Pramlintid (en amylinanalog) är godkänd som tilläggsbehandling till insulin i USA sedan många år, men fortfarande inte i Europa, kanske därför att effekten på blodsockret är ganska begränsad (HbA1c har i studier gått ner några mmol/mol) och för att Amylin har vissa biverkningar i likhet med andra medel som leder till viktminskning: till exempel Illamående.
Amylin används vid både typ 1- och typ 2-diabetes, men utöver vissa positiva effekter kan Amylin aggregera till fibriller/trådar av amyloid, som kan lagras i betacellerna som skadas. Det anses kunna bidra till typ 2-diabetes, men har påträffats även i betaceller hos individer med typ 1-diabetes. I en studie på barn som insjuknat i typ 2-diabetes fann vi förhöjda koncentrationer av IAPP/amylin hos cirka 10 procent av individerna, och dessa barn uppfattades ha tendens av nedsatt känslighet för insulin, hade lite högre HbA1c trots större insulindoser. Dessutom finns misstankar om att amyloidinlagringar i hjärnan kan vara en del av mekanismerna bakom Alzheimer sjukdom.
Sammanfattningsvis: Insulin ersätter vi så gott det går, men inte C-peptid, proinsulin och inte Amylin. Amylin finns alltså som läkemedel i USA och har vissa effekter som kan bidra till både bättre blodsockeralans, lägre HbA1c och minskad vikt. Detta illustrerar att bibehållen funktion av betacellerna är viktigt för då får kroppen inte bara insulin utan även Amylin och C-peptid (och enzymer som produceras av betacellerna).
