Anastasia Exner gifte sig i tv ”Jag berättade om min typ 1-diabetes direkt efter bröllopet”

28-åriga Anastasia Exner är en av åtta modiga personer som valde att söka kärleken i tv genom att gifta sig med en främling i tv-succén Gift vid första ögonkastet. Anastasia lever med typ 1-diabetes sedan hon var 16 år. Här berättar hon om insjuknandet, oron för lågt blodsocker och dejting.

I SVTs Gift vid första ögonkastet får vi följa fyra olika par som söker kärleken genom att matchas ihop med en partner av psykologer och experter. Paren möts för första gången vid vigseln. De lever sedan som äkta makar under fem veckor för att slutligen bestämma sig för om de vill fortsätta vara gifta eller inte. Redan tidigt i säsongen var det många som uppmärksammade att en av deltagarna, Anastasia Exner, hade en Dexcom på sin arm.

– Det var många föräldrar till barn med typ 1-diabetes som hörde av sig. De var glada att sjukdomen fick synas i tv, berättar Anastasia.

*Anastasia och Torsten gifte sig framför tv-kamerorna*

Anastasia gifte sig med Torsten vid första ögonkastet och valde att berätta om sin sjukdom direkt efter bröllopet.

–Det är viktigt att han vet om ifall det skulle hända något, berättar Anastasia.

Torsten visste redan en del om sjukdomen. Men när Anastasia vid ett tillfälle i serien drabbades av lågt blodsocker blev han orolig.

–Jag berättade att jag hade lågt blodsocker, och att det fanns en risk att jag skulle svimma. Han visste inte vad han skulle göra då, men jag sa ring hellre ambulans än att gissa, berättar Anastasia.

Blodsockerfallet inträffade när de båda var ute på en vandring i skogen. Både kameraman och assistent var med och situationen löstes med Dextrosol.

Produktionen av programmet kände också till Anastasias sjukdom. Inför sin medverkan fick hon både prata med psykolog och skriva under ett medverkandeavtal där hon skulle informera om psykiska och fysiska sjukdomar som kan påverka.

–De gånger jag behövde stöd fick jag jättefint stöd från produktionen. Och överlag var folk väldigt fina, vissa undrade varför jag inte pratade mer om typ 1-diabetes i tv. Men det var ju ett dejtingprogram och fokus låg inte på sjukdomen.

Insjuknade som 16-åring

Anastasia insjuknade i typ 1-diabetes när hon precis hade fyllt 16 år. Efter en familjesemester i Köpenhamn märkte hon att något inte stod rätt till.

–Jag hade suttit i baksätet och varit jättetörstig och försökte släcka törsten med sockerdricka. Jag drack och drack men kunde aldrig släcka törsten. Jag sprang på toa hela tiden, var trött och hade gått ner mycket i vikt.

Anastasia hittade bortförklaringar för alla sina symtom – hon kissade mycket för att hon drack så mycket, gick ner i vikt för att hon dansade balett och var trött för att hon var tonåring. Till slut gick symtomen inte att förneka längre.

–En morgon vaknade jag och mådde så dåligt att jag la mig på köksgolvet. Då sa mamma att jag skulle gå till skolsköterskan och be henne mäta mitt blodsocker, berättar Anastasia.

Anastasia gick till skolan och före lunch tog hon med sig sin bästa vän Linda till skolsköterskan för att testa blodsockret. Skolsköterskan testade två gånger.

–Hon bad mig att sätta mig ner och sa att jag inte fick lämna skolområdet. Hon berättade att hon trodde att jag hade fått diabetes. Sen ringde hon sjukhuset och förberedde dem på att jag skulle komma och försökte få tag på mina föräldrar.

*Anastasia insjuknade när hon var 16 år.*

Anastasia fick en chock men med stöd från vänner och familj gick det bra första tiden.

–Under tiden jag var inlagd skickade min bästis Linda nyhetsbrev till mig varannan dag med bland annat kändisar som hade typ 1-diabetes. Pappa som tidigare varit elittränare peppade också med att det finns massor elitidrottare som har typ 1-diabetes, berättar Anastasia.

Det var först en månad efter insjuknandet som det gick upp för henne att hon hade en kronisk sjukdom. Det var på en skolresa i Stockholm.

–Vi skulle äta buffé tillsammans och under tiden vi åt så insåg jag att ”jag kommer behöva ta insulin och räkna varje gång jag äter i resten av mitt liv”. Just då blev jag fruktansvärt ledsen, avbröt kvällen och gick tillbaka till vandrarhemmet, berättar Anastasia.

Gick i KBT för sin oro för lågt blodsocker

Anastasia hade i början en stor rädsla för att bli akut låg. På den tiden hade hon ingen CGM eller pump utan fick förlita sig på blodsockermätare med stickor och sprutor. Hon oroade sig för att inte vakna på natten om hon skulle bli låg. Oron och rädslan gjorde att hon fick panikattacker, något som hon senare fick hantera med kognitiv beteendeterapi.

När hon 3-4 år efter insjuknandet fick CGM och pump var lättnaden stor.

–Vetskapen om att min pump kunde pipa om jag blev akut låg, och att den skulle väcka mig, gjorde mig mycket mer trygg, berättar Anastasia.

När Anastasia insjuknade var hon den första i familjen med sjukdomen. I dag har även ett av hennes syskonbarn typ 1-diabetes.

“Oförutsägbarheten något av det svåraste med typ 1-diabetes”

Något av det svåraste med sjukdomen tycker Anastasia är de många faktorer som påverkar blodsockret och den stora oförutsägbarheten.

–Hormoner, stress… allt påverkar, säger Anastasia.

Simträningen är också klurig.

–Jag måste få upp blodsockret innan, koppla bort pumpen och lämna den vid sidan av. Efteråt när jag kopplar tillbaka pumpen måste jag vänta på att pump och cgm ska få kontakt igen. När kommer effekten från simträningen att påverka? Det blir alltid svårt att få till, säger hon.

“Typ 1-diabetes är inget att skämmas för”

Anastasia är idag inte längre gift med Torsten från Gift vid första ögonkastet och fortsätter söka kärleken. När det gäller dejting brukar hon tidigt berätta att hon har typ 1-diabetes.

–Vill du verkligen vara med en person som skulle döma dig för din sjukdom? Nej. Därför är det lika bra att vara öppen direkt. Typ 1-diabetes är inget att skämmas för, säger Anastasia.

Ofta kommer sjukdomen på tal redan innan en första dejt. Hon uppskattar om den hon ska dejta är nyfiken och ställer frågor – utan att gissa.

–Det är bättre om de frågar vad de ska göra om jag mår dåligt än att gissa sig fram, säger Anastasia.

Anastasia vill förmedla att man kan leva ett gott liv även med typ 1-diabetes, även om det är en allvarlig sjukdom.

–Vi behöver tänka ett extra steg hela tiden. Men jag vill ändå skicka med att världen inte går under. Det går att vara glad och leva ett fullgott liv. Tack vare min diabetes har jag lärt mig mycket om min kropp, hur den funkar, känna av den, förstå den och vad den behöver. Det tycker jag är positivt, säger Anastasia.