Blodsockret stiger i tonåren
Barn och unga vuxna får ett allt lägre långtidsblodsocker, HbA1c. I år bättre än det förra. Det är de goda…
Publicerad: 2023-08-28
Senast uppdaterad: 2025-08-25
Typ 1-diabetes i tonåren
Att gå från barn till vuxen kan vara utmanande. Tonåren och puberteten är en tillväxtperiod både fysiskt och psykiskt men också en tid av frigörelse. Tankar och oro om vad som händer i kroppen och i livet är vanliga, som utseende, vänner, sexualitet, skola och familj. Lägg sedan till en kronisk sjukdom som typ 1-diabetes. Att leva med denna sjukdom kan leda till känslan av att vara annorlunda och skapa ytterligare nivåer av förvirring, utmaningar och oro hos tonåringen.
Egenvård under tonåren
Som tonåring börjar man ta ett större ansvar för sin egenvård och insulinbehandling, ett naturligt steg i självständighetsutvecklingen. Samtidigt är tonårstiden med intensiv tillväxt och hormonella förändringar en av de medicinskt mest svårbehandlade livsfaserna. Tonårstiden innebär även ett utforskande vilket kan försvåra behandlingssituationen ytterligare. Att utmana gränser ingår i den normala utvecklingen, men kan också försvåra tonåringens möjlighet att ta ansvar för sin behandling.
Stöd i egenvården under tonåren
Ungdomar med typ 1-diabetes tillbringar mindre än 1% av sin tid per år med att besöka en diabetesvårdgivare. Mycket ansvar hamnar därmed på ungdomen själv och de personer som de har runt omkring sig i sin vardag. För föräldrarna kan det vara svårt att veta hur eller hur mycket man ska lägga sig i under tonåren samtidigt som föräldrastödet är viktigt för att tonåringen ska kunna utveckla självständighet och fortsatt behålla bra medicinska värden. Att balansera detta är inte lätt.
Ofta felsöker och fattar ungdomarna beslut i den dagliga egenvården på egen hand. Att enkelt få tillgång till stöd och information kan minska oro och stress. Att få stöd i vardagen och dela erfarenheter med andra som lever med samma kroniska tillstånd som typ 1-diabetes kan vara till stor hjälp. Forskningsstudier har beskrivit fördelarna med att sammanföra personer i sociala nätverk för att dela erfarenheter och kunskap som bara den som själv lever med sjukdomen besitter. Ett socialt nätverk kan underlätta egenvården och kompletterar vården som erbjuds på sjukhus.
