”Det som vi som familj är mest sorgsna över är att förskolan varit en sådan katastrof”
När Hedda vad bara 10 månader insjuknade hon i typ 1-diabetes. I en intervju med Barndiabetesfonden berättar Heddas mamma Camilla…
Publicerad: 2025-08-27
Hela Sverige bakar-Lina insjuknade i typ 1-diabetes under inspelningen
Lina Shawali, 28 år, har hela sitt liv haft en stor passion för bakning. Förra året tog hennes passion henne till Sveriges största baktävling – Hela Sverige bakar. Redan innan inspelningen kände hon av extrem trötthet, orkeslöshet, koncentrationssvårigheter och oförklarliga smärtor. Under tävlingens gång blev det allt tydligare att något inte stod rätt till.
Lina är utbildad sjuksköterska och barnmorska, och har arbetat inom vården i hela sitt yrkesliv. De senaste två åren har hon jobbat på förlossningen på Karolinska i Solna – en av de mest avancerade förlossningsklinikerna i Stockholm. Ett arbete som ställer höga krav och där stressen stundtals kan vara mycket hög. Vid sidan av det krävande jobbet skulle hon också förbereda sig inför inspelningen av baktävlingen 2024.
– All energi gick åt att klara av arbetsdagen. Sen skulle jag komma hem och satsa på bakningen och provbaka bakverk som kunde leda mig till vinst. Men jag orkade bara baka max en halvtimme innan jag behövde lägga mig och vila. Jag var så trött, orkeslös och hade smärta i skelett och bröstkorg, berättar Lina.
Trodde det berodde på utmattning
Även hennes man, som arbetar som intensivvårdssjuksköterska, blev orolig och uppmanade henne att söka vård, vilket hon också gjorde – två gånger. Då fick hon höra att hennes mående troligen berodde på stress.
– Jag såg mig som en ung frisk person. Jag tar bra hand om mig själv, tränar och äter bra. Så jag tänkte att ja, det kanske är stress. Jag jobbar ju inom vården och vet att stress kan ge fysiska besvär.
Ett par månader senare, fortfarande utan att veta vad som var fel, klev hon in i Hela Sverige bakar som deltagare. Det var långa dagar och hög press. Men symtomen blev inte bättre – snarare tvärtom. Koncentrationssvårigheterna gjorde att hon tappade bort sig, även när hon bakade sådant hon gjort tusentals gånger. Pulsen var hög även i vila och hon kände sig konstant uppjagad.
– När jag väl var stressad på riktigt under tävlingen och behövde springa, så kändes det som att pulsen satt i halsen hela tiden. Jag insåg där i tältet att jag måste söka vård så fort tävlingen är klar.
Lina gav inte upp, utan fortsatte kämpa i tävlingen. Hon försökte blunda för symtomen.
– Jag tänkte att jag kan inte vara så här trött och ha så här hög puls – när jag inte känner mig så stressad. Jag visste vem jag var och vad jag var kapabel till. Men min kropp ville inte leverera. Jag var inte redo att avbryta tävlingen – det är ju inte varje dag man är med i Sveriges största baktävling – så jag bet ihop. Jag tänkte att det kanske är en utmattning, men jag vägrade låta den komma åt mig. Viljan att vinna var för stark.
Lina berättade inte för någon i produktionen om hur hon mådde. Ändå lyckades hon ta sig halvvägs in i tävlingen.
Diagnostiserades med både hypertyreos och typ 1-diabetes
När tävlingen var över kunde Lina äntligen fokusera på att ta reda på vad som låg bakom hennes symtom. Hon sökte vård direkt och fick en tid på vårdcentralen två veckor senare. Under tiden föreslog en kollega på förlossningen att de skulle testa hennes järnvärde och blodsocker – alla verktyg fanns ju ändå där på avdelningen. Järnvärdet såg bra ut, men blodsockret låg på över 19 mmol/L.
– Jag tänkte direkt att det är diabetes. Jag har studerat allt det här. Jag förstod direkt att det var blodsockret som gav mig de här hemska symtomen.
Lina sökte akut vård och fick snart besked om att hon drabbats av både diabetes och hypertyreos – en sköldkörtelsjukdom som påverkar ämnesomsättningen. I början var det oklart om det rörde sig om typ 1- eller typ 2-diabetes.
– Jag hoppades att det skulle vara typ 2-diabetes. Jag visste att då kan man göra vissa livsstilsförändringar och kanske till och med bli frisk. Jag ville inte tänka att det skulle vara typ 1-diabetes. Men innerst inne hade jag en känsla av att det var det.
När beskedet om typ 1-diabetes väl kom blev Lina förkrossad. Tankarna snurrade.
– Jag tänkte att jag kommer behöva leva hela livet med det här och tänka på det varje gång jag äter, reser – ja, allt. Tänk om det blir krig? Hur ska jag kunna lära mig allt?
Chockfasen varade i ungefär en vecka. Sedan började Lina hitta sin inre styrka och gick in i en mer praktisk fas.
– Jag tänkte på alla små barn som drabbas av typ 1-diabetes och deras föräldrar. Jag är ju en vuxen människa, dessutom sjuksköterska – jag har pluggat det här, jag har vårdat patienter med typ 1-diabetes. Jag insåg att jag har en grym styrka i det – och tänkte att det här måste bara funka, för jag kommer leva med det nu. Jag behövde chockfasen för att få sörja och vara ledsen, för att sedan kunna ta tag i att lära mig hantera sjukdomen – hur man beställer allt man behöver, hur jag ska dosera – och att det är okej att dosera fel ibland. Vissa behöver mer insulin, andra mindre. Det är inget man kan googla sig fram till, utan man måste lära känna sin egen kropp.
Bakningen har fått en ny mening
I början av sjukdomen sörjde hon även sitt stora intresse – bakningen. Sjukdomsbeskedet kom direkt efter baktävlingen, då Lina fortfarande befann sig i det hon själv kallar en ”bakbubbla”.
– Jag hade ju drömmen att få jobba mer med bakningen. Det kändes som att jag inte kan ha diabetes och jobba med socker. För en stund tänkte jag att jag måste lägga ner bakningen, vilket gjorde mig så ledsen. Bakningen har funnits hela mitt liv – när jag mår bra, när jag mår dåligt – det är min grej, min identitet.
Men Lina bakar minst lika mycket fortfarande. Målet efter tävlingen blev att fortsätta baka precis som vanligt – med socker. Samtidigt började hon se värdet i att också ta fram mer blodsockervänliga alternativ.
– När jag är sötsugen, eller kanske har mens och redan har högt blodsocker, vill jag kunna välja något som påverkar blodsockret lite mindre.
En ny värld öppnade sig. Hon började googla recept, men utbudet var magert – och hon nöjde sig inte med det lilla som fanns. Hon ville utveckla fler recept.
– Jag tänker på alla små barns kalas, deras föräldrar som kanske vill baka muffins som inte påverkar blodsockret lika mycket som en vanlig med vitt mjöl och raffinerat socker.
Blodsockervänlig bakning har blivit Linas nya grej. Hon bakar med samma glädje – och tycker till och med att det blivit roligare och känns mer meningsfullt.
– Jag försöker baka med mjölsorter som är lite snällare mot blodsockret. Jag byter ut socker mot agavesirap, kokossocker – vilket fortfarande är socker – men mer blodsockervänliga varianter. Man kommer ändå behöva ta insulin, men det ger inte samma kraftiga blodsockerspike.
”Livet känns enkelt igen”
Idag, drygt ett år efter diagnosen, tycker Lina att livet känns enkelt igen. För hypertyreosen får hon medicin och försöker fortfarande hitta rätt dos för att må bra – och kanske till och med bli frisk. Vad gäller typ 1-diabetes har hon accepterat att den är en del av hennes liv.
– Nu vet jag att jag kan fortsätta jobba på förlossningen, fika med mina vänner och baka – även med typ 1-diabetes. Livet går vidare. Det är ett heltidsjobb att alltid hålla koll på blodsocker, planera mat och träning. Men jag har fått ett fantastiskt stöd av vården, mina underbara kollegor och min man. Jag har den turen i mitt liv att jag fått stöd runtomkring mig. Ett år senare känner jag mig som en starkare person – jag ser, läser och förstår att folk kan leva ett bra liv med typ 1-diabetes med rätt inställning och god planering.
Lina Shawalis glutenfria & blodsockervänliga cheesecake i glas med hasselnötscrumble
4 portioner, cirka 30 g kh/portion
Ingredienser
Crumble:
120 g hasselnötsmjöl
50 g smör, kallt och tärnat
1 msk agavesirap
50 g hasselnötter, grovt hackade
0,5 tsk xantangummi
0,5 tsk bikarbonat
0,5 dl potatismjöl
0,5 tsk vaniljsocker
Cheesecakefyllning:
3 dl vispgrädde (vispas först)
150 g Philadelphiaost
0,5 tsk vaniljsocker
2 msk agavesirap
0,5 tsk knappt vaniljpulver
Topping:
300 g färska jordgubbar, skivade eller tärnade
3 msk limesaft
Limezest från 1 st lime
Gör såhär:
1. Sätt ugnen på 175°C.
2. Blanda hasselnötsmjöl, grov hackade hasselnötter, xantangummi, bikarbonat, vaniljsocker och potatismjöl i en bunke.
3. Tillsätt det kalla smöret och nyp ihop till en smulig massa. Tillsätt agavesirap och blanda lätt.
4. Fördela smulet på en bakplåtspappersklädd plåt. Grädda mitt i ugnen i cirka 12 minuter eller tills crumblen fått fin färg. Låt svalna.
5. Vispa grädden fluffig i en separat bunke.
6. I en annan skål: rör ihop Philadelphiaost, agavesirap, vaniljpulver och vaniljsocker. Vänd försiktigt ner den vispade grädden.
7. Skiva jordgubbarna tunt och blanda i limezesten och limesaften.
8. Varva cheesecakekräm, färska jordgubbarna och hasselnötscrumble i glas. Toppa gärna med extra hackade nötter och limezest.
Relaterade artiklar
Juli Lipinska-Nylén om att leva med typ 1-diabetes som tonåring
När Juli Lipinska-Nylén var tio år drabbades hon av typ 1-diabetes. För Barndiabetesfonden berättar hon och pappa Mårten om livet…
”Medicineringen är ett enormt ansvar att bära, en enda miss kan få stora konsekvenser!”
Detta berättar Åsa, mamma till fyraåriga Herbert med typ 1-diabetes. “Jag är allra mest rädd för att jag inte kommer…