Vad kan jag göra för att förbättra chanserna för min yngsta?

Fråga:

Jag är far till två döttrar som båda har drabbats av typ 1-diabetes. Min äldsta insjuknade för åtta år sedan, då hon var fem år. Min yngsta är 8 år i juni i år. Hon har troligtvis fortfarande en stark egenproduktion då hennes doser är mycket små.

Jag följer med stort intresse din forskning. Samtidigt är det oerhört frustrerande att veta att mina döttrar kanske inte kommer få chansen att gynnas av er forskning, i alla fall inte min äldsta. Hur långt ner i åldrarna för nydebuterade sträcker sig era kliniska försök? Finns det möjligheter för min yngsta att delta i exempelvis kommande fas 3-studier, eller är hon för ung?

Detta gnager i mig. Vad kan jag göra för att förbättra chanserna för min yngsta att få behålla sin egenproduktion?

Hoppet sägs vara det sista som överger en människa och nog är det så. Jag hoppas innerligt att alla barn med T1D kommer att gynnas av forskningen, oavsett när insjuknandet skedde, även om chanserna förstås avtar med tiden.

Med vänliga hälsningar, Johan

Svar:

Hej Johan!

Tack för din fråga och tack för att du har kvar hoppet och tror på forskningen! Forskning är det enda som radikalt kan ändra livet för barn och ungdomar med typ 1-diabetes, och jag själv är optimistisk. Det kommer gå att bota typ 1-diabetes.

Mer konkret just nu så kan dina döttrar inte delta i den studie med intralymfatisk GAD-alum-behandling som nu pågår. Dels får man inte ha haft typ-1 diabetes mer än högst 6 månader, och dels vara minst 12 år gammal. Men OM vår studie blir framgångsrik och vi kan bekräfta tidigare goda resultat, så kommer behandlingen bli kliniskt tillgänglig, och det kan mycket väl vara så att man har effekt av behandlingen fortfarande efter flera år, eftersom det många gånger finns kvar fungerande betaceller (insulinproducerande celler) i flera år efter insjuknandet.

Vad kan man göra dessförinnan för att behålla egenproduktion? Minskad stress av betacellerna, det vill säga god diabetesbehandling med rimligt bra blodsockerbalans, bidrar till deras överlevnad. Till god diabetesbehandling räknar jag inte bara god insulinsubstitution, utan regelbundna måltider, återhållsamhet med snabbverkande kolhydrater, och regelbunden fysisk aktivitet, allt för att minska blodsockerfluktuationer. Aktiv behandling i samband med infektioner. Därtill finns studier som talar för att vitamin D kan skydda betacellerna, så tillskott i varje fall vintertid kan rekommenderas. Även B-vitaminet Nikotinamid kanske kan ha viss skyddseffekt och vill man ge lite extra omega-3-fettsyror, så kanske det också kan göra nytta.

Hoppas och tror att dina döttrar i framtiden kommer få riktigt god nytta av forskningens framsteg!

Vänliga hälsningar, Johnny