Domino Stålvant - hon ska göra en Ironman

Senast uppdaterad: 2024-04-16

Om Domino Stålvant

Ålder: 26

Familj: Fästman Matt och hunden Dasha. Pappa, mamma och tre systrar.

Gör: Driver sex Instagram-konton med totalt över en miljon följare.

@dominostalvant @fashionbook @luxurybook @femmebook @qualitybook @dompfan

Domino tränar allt möjligt. Hon går på gym, lyfter vikter eller går på något pass. Hon tycker det är superkul med boxning och kampsporter som thai- och kickboxning. Hon tränar gärna crossfit. Och på det springer hon.

– Jag springer mina slingor i Bromma, där jag bor. Jag är alltid ute och rör på mig. Jag har en draghund och hon älskar att vara ute och springa lika mycket som jag.

Det enda Domino saknar i träningsväg är en lagidrott. Under barn- och ungdomsåren spelade hon basket på elitnivå i Alviks BK, med SM-segrar på meritlistan, och tanken var länge att hon skulle till USA och spela på college. Men annat kom emellan. 

Under en normal vecka – när hon springer mycket – kan det bli tre lite längre sträckor på 10–12 kilometer, och två kortare på 5–7 kilometer. Nu, när vi pratas vid, är det inte fullt lika mycket löpning, men desto mer på gym. Det är inte helt ovanligt att hon tränar två gånger om dagen. Utslaget på en vecka snittar hon nog sju olika träningspass i veckan, uppskattar hon. 

"Nu måste jag planera varenda gång, tänka på vad jag äter, hur jag ska dosera insulin, ställa in pumpen och packa ryggsäcken med druvsocker och juice."

Innan hon fick typ 1-diabetes tyckte hon väldigt mycket om att spontant sticka ut och springa och helt enkelt bara springa så långt hon orkade, och inte sluta förrän hon var helt utpumpad – och supernöjd. Hon längtar tillbaka till den känslan. 

Sedan hon insjuknade för drygt tre år sedan har mycket blivit annorlunda.

– Nu måste jag planera varenda gång, tänka på vad jag äter, hur jag ska dosera insulin, ställa in pumpen och packa ryggsäcken med druvsocker och juice. 

Och det är det lilla problemet. Det stora är att allt hon som oftast tvingas avbryta sin löpning – känningarna blir för svåra och blodsockret åker ner i källaren. 

Hur hon än gör blir hon ofta låg under löparpassen. Innan hon ska iväg försöker hon äta både långsamma och snabba kolhydrater, och ställer pumpen på träningsläge, för att den inte ska skicka ut så mycket insulin. Ibland tar hon bort pumpen helt. 

–  Jag vill ligga på 12 när jag ska springa. Ibland har jag legat på 7, men då blir jag katastroflåg redan efter två kilometer. 12–17 känns bäst att börja på. 

Och trots att hon kanske stoppar i sig Dextro längs vägen så är hon efter ett tag nere på 5 mmol/l.

– Jag känner när det börjar svartna lite för ögonen. Det är alltid mellan 5 och 4. 

Då är det bara att sätta sig, eller stappla fram och proppa i sig så mycket kolhydrater hon kan för att piggna till. 

– Jag försöker verkligen planera så gott jag kan, men sen så blir det för svårt ändå. Ibland känns det som om jag borde äta ett helt fat med pasta eller en hel godisskål, för att orka vara ute och springa så långt som jag vill. Men då mår jag ju dåligt på ett annat sätt. 

– Det är någonting jag jobbar väldigt mycket med. 

Det kan hända att hon blir så arg och frustrerad att hon försöker nonchalera att hon blir låg och fortsätter att springa ändå – och blir så klart ännu lägre. 

– Det inte värt det. Jag blir så himla rädd när jag blir för låg. Mina känslor blir väldigt intensiva då och känslan är att jag kan dö. 

På gymmet har hon inte samma stora bekymmer med blodsockret. 

– Ligger jag jättehögt i blodsocker så brukar jag ta en cykeltur eller nåt för att det ska sjunka lite. Och ligger jag lågt brukar jag skippa den högintensiva uppvärmningen, och gå direkt på att lyfta. Jag förhåller mig till blodsockret. 

Förra året, 2023, hade Domino Stålvant som mål att genomföra en Ironman. 3,8 kilometer simning i öppet vatten, därpå 180 kilometer cykling, för att avslutas med ett maraton, det vill säga 42,2 kilometer. Men så blev det inte. En halvmara blev det som mest. 

Hon försökte springa ett förberedande maraton på egen hand. Hon förberedde sig minutiöst. Preppade med de rätta kolhydraterna och såg till att sova bra.

– Jag var superpepp. Men efter en mil... Jag ser ingenting. Det bara flimrar. Jag hör ingenting. Jag är helt förstörd. 

Så, det är bara för Domino att försöka ta sig hem, med svansen mellan benen, förkrossad och besviken. 

– Jag var helt förstörd. Det var väldigt tufft mentalt. Jag var så ledsen och så arg. 

Ganska säkert så blir det ingen Ironman i år heller.

"Det är svårt att inte följa sitt blodsocker"

När hon fick sin diagnos lovade hon sig själv att aldrig bli sin diabetes. Hon skulle göra som hon själv ville.  

– Men jag har lärt mig att det är svårt att inte följa sitt blodsocker. 

Domino Stålvant var 23 år när hon insjuknade. Förmodligen utlöstes hennes typ 1-diabetes när hon bodde på Bali, där hon hamnade tack vare sina Instagramkonton.

– Jag startade mitt första konto redan när jag var 12 år. Det blev jättestort, med 300 000 följare på ett år. Sen började jag med influencer-marketing. Tack vare det har jag fått resa mycket. På Bali träffade jag min kille, som är från Australien.  

– Jag blev jättesjuk i både tyfoidfeber och denguafeber, och låg inomhus i flera månader. Jag tror att immunförsvaret kördes i botten då.

När hon senare kom till Sverige upptäckte man att hon hade för mycket socker i urinen. 

Vid ett tillfälle fick hon med sig insulinsprutor hem – med instruktionen att användas om det var nödvändigt – blodsockermätare, samt en dagbok att anteckna måltider och blodsockernivåer i.

På kvällen efter vårdbesöket skulle hon ut och äta. 

– Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra, och jag hade ingen i min närhet som visste hur man gör. 

Två veckor senare överlämnade hon anteckningsboken med prydliga anteckningar om matintag och blodsockermätningar – och typ 1-diabetes kunde fastställas. 

– Jag blev jättechockad. För jag visste ingenting. Min fördom var att man bara kunde få typ 2-diabetes, och trodde att man fick det om man levde dåligt. Jag fick en megachock. Jag har tränat på elitnivå, aldrig druckit alkohol. 

"Tänkte att jag hade orsakat min typ 1-diabetes själv"

Till historien hör att Dominos föräldrar ibland skojat med henne, eftersom hon alltid gillat att äta, ”se upp så du inte får diabetes”, typ. 

– Så först tänkte jag att jag orsakat det här själv. 

Hennes sjukdom har varit svårbehandlad. Från början hade hon viss egen insulinproduktion kvar. Sen kändes det som att hon hade det bara ibland, och ibland inte. 

– Det har varit mycket upp och ner och osäkerhet. Även för huvudet. Alla har olika diagnoser, så det är svårt att fråga någon, vad kommer att hända nu?

Idag, år tre med sjukdomen, när hon också har fått sensor och pump fastklistrade på kroppen, är hon i alla fall säker på en sak.

– Nu är jag hundra procent sjuk. 

PCOS medför okänslighet för insulin

Ytterligare en försvårande omständighet för henne är att hon har PCOS, som innebär att äggstockarna tillverkar för mycket av könshormonet testosteron. PCOS medför dessutom okänslighet för insulin, vilket kanske kan förklara varför det är extra svårt för henne att få ordning på blodsocker och insulin vid träning. 

– Symptomen för PCOS blir värre med typ 1-diabetes, säger hon lite uppgivet.

När vi gör den här intervjun sitter Domino Stålvant i entrén till gymmet hon tränar på, på Kungsgatan i Stockholm. Idag ska hon köra ett helkroppsprogram med fria vikter. Hon fortsätter att träna hårt, även om det är motigt. Hon kämpar på för att det ska komma en vändning. Och när den kommer..:

– Då ska jag göra en Ironman. Nån gång kommer jag att göra det. Jag har inte gett upp. Jag tror på mig själv.