”En stor trygghet”

Så lever Lars-Åke med sensor och pump

När Lars-Åke Truedsson fick diagnosen typ 1-diabetes i slutet av 1958 såg vården helt annorlunda ut än idag. Glassprutor skulle kokas och blodsockret kontrollerades utan digital teknik. I dag är han 79 år, använder AID-pump och känner sig tryggare.

Det började med att han sprang mycket på toaletten. Allt upptäcktes julafton 1958 och i januari lades han in på sjukhuset i Helsingborg, där han fick ligga i en månad.

– Först fick jag lära mig att ta sprutor i en apelsin, sedan på en sköterska med koksaltlösning och till sist på mig själv. På den tiden kokades glassprutorna och förvarades därefter i metallbehållare fylld med 70 % sprit för att desinficeras, berättar han.

Han lever fortfarande ett aktivt liv och när intervjun görs är han på väg ut för att sätta potatis. Som ung, under studietiden i Lund sprang han långlopp och hade en vilopuls på 42.

– Min läkare sa från början att jag inte kunde vara med på gympan, men jag kunde aldrig sitta still. Jag tror att det är en av anledningarna till att jag har klarat sjukdomen så bra. Jag har alltid varit väldigt aktiv och jag känner fortfarande tydligt i kroppen när blodsockret blir lågt.

Trots att typ 1-diabetes var mer belastande förr, kunde Lars-Åke utbilda sig vidare, disputerade i kemi och blev senare lektor vid Lunds tekniska högskola. Men bristen på förståelsen för typ 1-diabetesdiagnosen medförde vissa hinder för anställning i arbets livet.

– När jag sökte jobb på Bofors i Karlskoga i början av 1980-talet sa de att mina referenser var bättre än de andras. Men den sista frågan var om jag var frisk. När jag berättade att jag hade typ 1-diabetes fick jag inte jobbet. Det var diskriminering, men på den tiden kunde man inte säga det högt. Idag ser det annorlunda ut.

Olika personer tycks ta olika mycket skada av höga blodsocker. En del lever långa relativt friska liv med typ 1-diabetes, medan andra får komplikationer tidigt. Ingen vet ännu varför det skiljer.

Medicintekniken har skiftat under hans 67 år med typ 1-diabetes, men han har hängt med i utvecklingen. De moderna hjälpmedel som successivt har införts har varit till stor hjälp för att hålla jämnare blodsockervärden och fortsätta leva ett aktivt liv.

Det är 16 år sedan han fick sin första insulinpump via vården i Lund. Idag använder han både sensor och pump och beskriver tekniken som ett stort framsteg, även om den har vissa problem. Han har hög insulinkänslighet på nätterna och det händer att smartfunktionen doserar lite för mycket. Då får han äta.

– Ibland klagar jag på pumpen, men det är våldsamt mycket fler fördelar än nackdelar. Det är en stor trygghet att ha den, säger han.

Han tror att fler äldre personer med typ 1-diabetes skulle ha nytta av modern teknik.

– Fler borde absolut använda hjälpmedlen. Får man möjlighet tycker jag att man ska prova.