Psykisk ohälsa hos vuxna med typ 1-diabetes
Senast uppdaterad: 2020-12-08
Behandlingen av typ 1-diabetes har tagit enorma steg sista åren, i synnerhet de sista sex åren från 2014 och framåt har ett paradigmskifte skett inom tekniska hjälpmedel, och det händer mycket kommande tre år. Minst, det är ungefär så långt vi kan se. Tekniken som används idag gör enormt stor nytta och många sänker sitt HbA1c, fler når målvärdet för HbA1c och färre har skadligt höga HbA1c. Det finns mycket kvar att göra men framförallt är det inget självspelande piano, vi måste själva göra arbetet, tekniken är ett verktyg som ger oss denna chans som inte fanns förr.
Forskaren Bruce Buckingham från Lucile Packard Children's Hospital vid Stanford publicerade 2014 en studie 1 där han visade att personer med typ 1-diabetes med tidigare traditionell behandling, det vill säga utan sensor och insulinpump, tar cirka 180 aktiva beslut per dag. Vänligen läs sista meningen igen. Jag tror inte personer med sjukdomen idag tar färre, utan att jag har vetenskapligt stöd för detta. Visst har vi andra möjligheter men i och med att vi ges en chans att ha ett blodsocker mer likt en frisk människa så blir marginalen mycket liten till hypoglykemi, låga blodsockervärden, och spannet som kallas Time In Range (individuellt målområde, oftast 4–10 mmol/L 2, blir också smalare.
Det är inget tvivel om att långsiktiga vinsten med vad tekniker gör är stor, men vi får snarare vara mer alerta. Koppla av men aldrig bort. Många upplever detta stressande, jag får ofta meddelanden från personer som berättar hur de håller på att gå sönder eller redan är där. Det är även lite av ett moment 22,diabetes kan vara enormt påfrestande men även motsatt – har man drabbats av utmattningssyndrom, diabetes burnout som inte har en svensk översättning (varför inte?) eller annan psykisk ohälsa relaterat till diabetessjukdomen, så blir det ännu tuffare att sköta sin diabetes. Det kan bli en ond spiral. Hösten 2017, vid den traditionella diabeteskonferensen anordnad av Svensk Förening för Diabetologi, SFD, var fokus somatisk sjukdom och psykisk ohälsa. Den samarrangerades med Psykiatriföreningen i Malmö och var välbesökt. Jag var själv på plats och tycker det var ett mycket bra möte. Där nämndes bland annat att 17 % av personer med psykisk ohälsa även har diabetes 3, som sagt så saknas relevant svensk data för motsatt situation, hur många med typ 1-diabetes som även har psykisk ohälsa. En studie med vuxna med diabetes kommer från UK, den publicerades 2018 4. UK liknar Sverige på flera sätt men det finns naturligtvis olikheter likväl, det ser vi inte minst gällande COVID-19 där fler och en del yngre med typ 1-diabetes har avlidit än i Sverige. Så huruvida detta resultat speglar svenska förhållanden vet vi inte, det är dock intressant. I UK rapporteras 40 % av personer med diabetes kämpa för ett psykiskt välbefinnande och 33 % av de som under 2017 ringde till Diabetes UK stödlinje sökte psykologisk hjälp av olika slag. Fruktansvärt sorgliga siffror.
Den färskaste studien kommer från Nederländerna och publicerades i Nature i maj i år 6. Det är en longitudinell studie på personer med både typ 1- och 2-diabetes och de har studerat ångest och depression hos personer över 18 år. De har samlat in data genom frågeformulär, inte det mest optimala tillvägagångssättet men vanligt i denna typ av studie. 131 personer med typ 1-diabetes i en ålder av 23 till 81 år fullföljde studien, 27,5 % hade ångest, 19,8 % depression och 15,3 % både ångest och depression.
Hur ska man fånga upp de vuxna med typ 1-diabetes så de får professionell hjälp?
Den frågan är inte helt lätt att besvara, naturligtvis ligger ett stort ansvar på diabetesteamet att identifiera dessa i tid och remissa dem vidare. Ett fantastiskt fint projekt som inte allena handlade om just psykisk ohälsa men delvis var HISSEN-projektet i Skaraborg 2014 5. Överläkare Bo Berger från Skövde ledde projektet som genom tillförda ekonomiska medel kunde satsa extra på patienter med ett HbA1c över 70 mmol/mol. På ett år minskade de andelen patienter med ett HbA1c från 30 % av alla med typ 1-diabetes till 13 %, helt otroligt. Med detta kom naturligtvis bättre välmående hos patienterna men inte minst risken för komplikationer som kraftigt reducerades, och med detta även reducerade kostnader för komplikationer. Tyvärr följdes inte detta upp då Bo gick i pension. Det intressanta med detta projekt är flera saker men kanske främsta budskapet att det går att nå fler patienter och förändra situationen med ekonomiska medel och resurser. Gällande specifikt psykisk ohälsa är det inte lätt att identifiera alla dessa patienter, jag tycker mig ana en bättre förståelse för problematiken idag men vi har en lång väg att vandra.
Källor:
Stanford Medicine: New research shows how to keep diabetics safer during sleep
Diabetes mellitus typ 1, time in range/-target (TIR/TIT)
Diabetes: mental health considerations in adults
Anxiety and depression in diabetes care
HbA1c > 70 mmol/mol från drygt 30 % till 13 % på ett år. Typ 1 diabetes. Skaraborgs projekt. HISSEN
Hjälpte denna artikel dig?
Hans Jönsson
Vetenskaplig diabetesskribent
Skicka e-post till Hans
Hans arbetar med att skriva populärvetenskapliga texter om tekniska hjälpmedel, kost och påverkansfrågor kopplat till typ 1-diabetes. Han skriver även artiklar för medlemstidningen Sticket, föreläser och arbetar som konsult.
Det här är en artikel från Sticket 2020-nr 4.
Vill du få hem tidningen Sticket till din brevlåda? Bli medlem genom att fylla i formuläret nedan.